Herr talman! Europeiska rådet var nog i grund och botten varken mer eller mindre enigt om Mellanöstern än någon gång tidigare. Jag tror att jag i samband med varje EU-nämnd och varje återrapportering har sagt att vi står ungefär där vi står. I enskildheter kan rådet enas, till exempel när det gäller kritik mot en bruten vapenvila och att gisslan inte är frisläppt, men i de stora, övergripande frågorna om vem som bär skulden till olika saker kommer Europeiska rådet inte närmare en lösning. Den får helt enkelt sökas på annan plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Detta hindrar oss inte att från svensk sida uttrycka vad vi tycker och tänker, men vi kommer inte att kunna få enighet i Europeiska rådet om några andra slutsatser än de som nu ligger. Jag tror att det är viktigt att säga detta.

Om man i grund och botten tror att varje regelförenkling är en smitväg för lägre ambitioner kommer man alltid att vara emot regelförenklingar. Det finns säkert en sådan misstänksamhet mot en del människor – man vill alltid ha fler regler och tror att detta är det enda sättet att få ett näringsliv som agerar klimatvänligt. Det går också att vända på steken och säga att näringslivet ofta är bättre än politiken på hur-frågorna. Politiken måste ha stabila målformuleringar att nå fram till.

Där är nog juryn fortfarande ute, skulle jag säga. Jag tror att regelförenklingar är nödvändiga för Europa, inte minst i relation till Asien och USA. Detta är känt som en komplicerad plats, inte minst om man tar 27 olika länders regelverk och lägger dem bredvid varandra och sedan lägger gemensamma EU-regelverk på dem. Här finns det förenklingspotential. Jag är dock mån om att säga att detta inte får betyda att man bakvägen upphäver beslut i klimatpolitiken som vi har fattat i bred enighet.

Jag tror att de kommande månaderna kommer att utvisa vad EU-kommissionen kommer att föreslå.