Fru talman! Det är mycket positivt att vi är överens i debatten om att den svenska statsbudgeten inte är oändlig. När man är överens om detta måste man göra prioriteringar, ibland tuffa prioriteringar. Den här regeringen har prioriterat ned kommunikationsinsatser och opinionsbildning i Sverige för att kunna prioritera upp mer verksamhet ute i fält som på allvar kan göra skillnad för fredsbevarande insatser runt om i världen och stötta aktivister för mänskliga rättigheter och demokratikämpar.

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bedrivs i flera parallella spår: multilateralt, regionalt, bilateralt och genom stöd till icke-statliga aktörer, både svenska och internationella. Vi stärker de multilaterala organisationer som vi är medlemmar i. Vi arbetar multilateralt i ett antal organisationer, främst i FN, de internationella finansiella organisationerna och Nato. Vi verkar via EU som en regional organisation.

Dessutom stöder vi enskilda organisationer, både inom området för fredsbyggande och konfliktlösning och inom demokratifrämjande. En viktig demokratiorganisation, European Endowment for Democracy, ger i sin tur stöd till demokratirörelser, civilsamhällesorganisationer samt fria och oberoende medier, bland annat i Östeuropa.

För varaktiga resultat spelar också privatsektorn en stor roll. Jag vill också understryka vikten av att främja marknadsekonomi och handel. Inhemsk resursmobilisering och privata investeringar krävs för att minska fattigdom och bygga välstånd, vilket i sin tur kan agera konfliktdämpande och gynna stabiliteten i ett land och i hela regioner.

Att stimulera handel och ekonomisk tillväxt i våra partnerländer är därför en viktig del av regeringens utrikes- och säkerhetspolitik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.