Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Det är jätteviktigt att vi får tillfälle att diskutera hur vi med olika åtgärder kan bekämpa ett av vårt tids mest allvarliga men ofta dolda folkhälsoproblem, nämligen spelmissbruk. Till skillnad från många andra beroenden syns tyvärr inte spelmissbruket utåt förrän skadorna redan är väldigt stora – när skulderna vuxit sig ohanterliga, när relationer brutits sönder och när människors psykiska hälsa rasat samman. I värsta fall leder spelberoendet till att människor tar sitt liv. Det är ett beroende som slår hårt, snabbt och oftast i tysthet.

Sedan spelmarknaden avreglerades och licenssystemet infördes 2019 har väldigt mycket hunnit hända. Målet var att få kontroll, skydda konsumenter och hålla spelandet inom ett reglerat system. Men verkligheten har visat att åtgärderna kanske inte räcker. Spelbolagens metoder har utvecklats snabbt, och de mest sårbara – unga och personer i riskzon – är ofta de som drabbas hårdast.

Därför är det dags att stanna upp och utvärdera: Räcker de åtgärder vi har i dag? Det är därför jag har frågat statsrådet hur regeringen ser på möjligheten att införa DNS-blockering, det vill säga att blockera åtkomsten till hemsidor där olicensierat spel bedrivs. Men jag vill också höra vilka andra åtgärder statsrådet avser att införa.

En åtgärd jag vill ta upp är att införa en obligatorisk och snabb kontakt med personer som själva valt att stänga av sig via Spelpaus. Detta är särskilt aktuellt eftersom flera spelberoendeorganisationer i dag vittnar om att en väldigt stor andel av dem som söker hjälp hos dem är spelare som stängt av sig själva på Spelpaus men sedan börjat spela på olicensierade spelsajter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riktigt oroväckande blir det när vi nu ser att Spelinspektionens siffror om kanalisering inte stämmer. Det analysföretag som Spelinspektionen hade använt sig av har nu beräknat om kanaliseringsgraden, uppdaterat sina siffror för den svenska marknaden och sänkt sitt estimat från 91 procent till 72 procent för 2023. Detta betyder att vi har många fler svenska spelare som spelar på den olicensierade marknaden än vad vi tidigare känt till. Då blir åtgärder för att snabbt fånga upp spelare som riskerar att söka sig till den olicensierade marknaden än viktigare.

Tänk er situationen: Spelare når en insikt om att deras spelande börjar gå över styr. I ett ögonblick av självreflektion går de in på Spelpaus och stänger av sig själva från licensierat spel – ett otroligt modigt beslut.

Men vad händer sedan? Ingenting! Ingen ringer upp dem. Ingen erbjuder dem hjälp. De lämnas ensamma i en sårbar situation, och vi vet att det är där och då som många återfaller och letar sig fram till andra sätt att fortsätta spela. De börjar söka sig till olicensierade bolag, och där fördjupas spelberoendet.

Vi behöver en mekanism där personer som använder Spelpaus snabbt får en uppföljning – ett telefonsamtal, en kontakt med en rådgivare eller en tydlig vägledning till professionell hjälp, något som bryter isolationen och erbjuder stöd i rätt ögonblick. Jag undrar om regeringen och statsrådet är beredda att se över möjligheten att införa en sådan åtgärd.