Fru talman! Jag tackar ministern för svaret och redogörelsen för många av de bra saker som kommer från ministerns departement.

Det lyftes fram frågor om Sverigedemokraternas definition av mångkultur. Jag kan väl förtydliga att det inte finns någon definition av detta begrepp som någon sverigedemokrat tycker är positiv i grunden. Alldeles oavsett hur man väljer att definiera mångkultur och vad man lägger in i detta begrepp kommer man inte att stöta på någon partikollega till mig som säger att den uppskattar mångkultur.

Ministerns redogörelse för begreppet blev något oklar. Han sa nu att detta är ett dåligt begrepp som han själv inte använder sig av. Tidigare har han sagt att mångkultur är någonting i grunden positivt. Då blir det svårt för våra väljare att följa med i retoriken, inte minst i ett läge där sverigedemokratiska väljare dagligen söker mig och mina partikollegor och undrar när det stora skiftet i migrationspolitiken kommer.

Mycket har skett – vi ser bland annat de lägsta asylrelaterade migrationsnivåerna sedan man började med mätningar på området, och ministern nämnde även några andra saker. Våra väljare har dock valt att fokusera på utdelningen av medborgarskap i sin kritik och gällande vad de önskar hade gjorts annorlunda. När den ansvarige ministern talar sig varm för mångkultur kan man tänka sig att det spär på den frustration eller osäkerhet som vissa av våra väljare belyser, inte sällan till mig och mina partikollegor.

Låt oss titta på detta dåliga begrepp, som Johan Forssell kallar det, och det han själv lade in i det när han skulle förklara det i SVT. Som jag nämnde i mitt förra anförande sa ministern att det handlar om olikheter. Alla är inte likadana. Vi har med oss olika kulturer och, för den delen, olika religioner, och vi firar olika högtider. Det var alltså den definition som ministern själv gav till Sveriges Television när han utvecklade vad han anser är positivt med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår inte egenvärdet i det som ministern exemplifierade med. Vilket egenvärde finns det i att ha olika religioner i ett samhälle? Man ska absolut stå bakom religionsfrihet, men vad är egenvärdet? Vad är det som i grunden är positivt med de skillnader som ministern radade upp i Sveriges Television?

De flesta länder där många olikheter samlas har varit fyllda av konflikter genom historien. Det är väldigt svårt att peka på ett land, en stat eller ett område där olikheter av den art som ministern själv lägger in i begreppet mångkultur har lett till någonting i grunden positivt så att detta har haft ett egenvärde. Jag säger inte att man inte kan enas, åtminstone inte om vi säkerställer att den svenska kulturen utgör en majoritetskultur som andra anpassar sig till för att därmed bli en del av samhället på det sätt som ministern nämnde, men jag har svårt att förstå att det i grunden skulle vara positivt med de olikheter som han exemplifierade med i Sveriges Television.

En av dem som kanske studerat detta mest är Harvardprofessorn Robert Putnam, som redan för många år sedan gjorde en studie på över 30 000 amerikaner för att mäta hur det sociala kapitalet, tilliten, relationerna och benägenheten att bidra till lokalsamhället påverkas av mångkultur, diversity eller vilket begrepp man nu vill använda. Kontentan var denna: Ju mer mångkultur och ju fler olikheter, desto mindre tilltro inom samhället – desto mindre vill man bidra, desto mindre vill man hjälpa sin granne och desto mindre strävar människor efter samma sak.

Vad anser ministern är egenvärdet i mångkultur? Han har ju beskrivit mångkultur som något positivt oavsett hur man väljer att definiera det.