Herr ålderspresident! Stödet till Ukraina, såväl det civila som det militära, är oerhört viktigt, inte minst i dessa tider då USA och Ryssland närmar sig varandra. Jag vill ändå understryka att det vore fel att förhandla över huvudet på Ukraina. För att en fred ska bli hållbar måste den förhandlas fram med Ukraina vid bordet och på deras villkor.

Jag är glad att det i Sveriges riksdag finns ett brett stöd för Ukraina, och jag vill betona att Miljöpartiet har stått bakom samtliga stödpaket till Ukraina. Försvaret av Ukraina påverkar inte bara Ukrainas framtid, utan det påverkar i allra högsta grad vår och Europas säkerhet. Det gäller även synen på folkrätten; något som påverkar många konflikter världen över.

Sverige och Europa behöver göra mer för att både stötta Ukraina och sätta press på USA att fortsätta att stödja Ukraina och inte minst att stoppa importen av rysk olja och gas, vilket bidrar till finansieringen och upprätthållandet av kriget.

Herr ålderspresident! För att stödet ska nå fram till Ukraina behövs transporter och logistik. En viktig nod i sammanhanget finns i Polen. Av förklarliga skäl finns en hotbild mot denna nod. Därför blir skyddet av noden en naturlig uppgift för Nato både för att Polen är allierad och för att Nato har tagit ett allt större ansvar för att koordinera stödet till Ukraina.

När nu Sverige har fått förfrågan om att bidra till denna operation är det bra att vi kan stå enade i att bidra. Bidraget ska i detta fall handla om en väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan och tillhörande personal om 150 personer, vilket inkluderar stridsledning och stödenheter. Därutöver planerar regeringen att delta med flygburen luft- och sjöövervakningsförmåga och flygburen transportförmåga. Dessa bidrag är också viktiga, men de utgör inte en del av den väpnade styrkan som vi ska fatta beslut om.

Den folkrättsliga grunden för insatsen vilar på det samtycke som Polen har gett. Villkoren för våldsanvändning baseras på eventuella begränsningar som ställs av värdlandet, tillämpliga insatsregler och vad som i övrigt följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och i tillämpliga fall internationell humanitär rätt.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag och därmed också till propositionen. Men, herr ålderspresident, jag vill också understryka att det är viktigt att det är riksdagen som fattar beslut om insättandet av väpnade styrkor eftersom det innebär en risk för svenska mäns och kvinnors liv och för att det ytterst innebär en risk för att Sverige kan bli indraget i en väpnad konflikt. Sådana beslut bör fattas av riksdagen.

Trots att regeringen i propositionen om Sveriges medlemskap i Nato gjorde bedömningen att det saknades skäl att införa en regel i lag som bemyndigar regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato, har vi förstått att regeringen överväger att gå fram med ett sådant förslag. Miljöpartiet vill inte att regeringen ska få ett utökat mandat att skicka väpnade styrkor utomlands. Tvärtom är det särskilt viktigt att det är riksdagen som behåller detta mandat. Regeringen har argumenterat för att man vill ha mandat för att beslutsfattandet ska gå snabbt. Men detta ärende, herr ålderspresident, visar tydligt att riksdagen kan agera snabbt när det behövs. Därför tror jag att riksdagen även framgent kan fatta den typen av viktiga beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Nohrén och Jacob Risberg (båda MP).