Herr ålderspresident! Jag är inte den första som står i talarstolen i dag som tycker att skogen är fantastisk. Det är den verkligen. Samtidigt är den behäftad med många målkonflikter.

Skogen är, om man så vill, en gemensam nationalklenod, något vi måste vårda med eftertanke. Sverige behöver och förtjänar en skogspolitik som säkerställer ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Det behövs ett skogsbruk som stärker näringsfriheten och investeringsviljan. Skogen spelar också en viktig, för att inte säga avgörande, roll för vår ekonomi, både lokalt och nationellt. Den är en strategisk resurs för ett robust Sverige. Skogsnäringen är viktig för välfärden och för jobb och tillväxt i hela landet, men den har också omätbara värden för vårt välbefinnande.

Samtidigt som vi tar de hänsyn som krävs för att främja den biologiska mångfalden spelar den också en viktig roll i övergången till en mer cirkulär och biobaserad ekonomi. Ekosystemen och skogsbruket behöver, måste och ska existera sida vid sida.

Herr ålderspresident! Det är som sagt många intressen som ska samsas i skogen. Den är ett gemensamt rum för friluftsliv, jakt och naturupplevelser. Samtidigt är skogsindustrin en av våra viktigaste näringar. Skogsindustrin är helt avgörande för svensk export och för en stark arbetsmarknad utanför storstadsregionerna. Utan en konkurrenskraftig skogsindustri skulle Sverige vara ett betydligt fattigare land. Det skulle drabba oss alla, oavsett om vi äger skog eller inte och oavsett var i landet vi bor.

I detta finns också ett viktigt landsbygdsperspektiv. För många av oss som lever och verkar på landsbygden är skogen en naturlig del av livet. Att leva nära den skog man äger, tillvarata det den ger och vårda och förvalta den för kommande generationer samtidigt som man får del av det som tidigare generationer arbetat för är ett sätt att leva. Det är en livsstil som lockar människor att bo kvar eller flytta ut på landsbygden för att komma nära sin skog.

För mig är detta starkt förknippat med en känsla av frihet, något som jag som liberal ofta talar mig varm för. Det finns en känsla av frihet i att äga, bruka och förvalta något. Det finns en frihet i att ströva fritt i traktens skogar.

Den som förfogar över skog har ett ansvar att värna de gemensamma nyttorna som skogen skapar. Som liberal värnar jag och mitt parti skogsägarnas rätt till sin egendom. Miljönyttan och äganderätten måste balanseras mot varandra. Vi tror på individens förmåga att fatta kloka och väl avvägda beslut – frihet under ansvar. Vi som lagstiftare har ett ansvar att se till att de regelverk som finns är ändamålsenliga, rättssäkra och effektiva.

För att skogspolitikens miljö- och produktionsmål ska nås krävs samförstånd, men här finns väl kända låsningar. Detta jobbar vi i regeringssamarbetet enträget för att råda bot på.

Som har sagts här tidigare i dag har den så kallade skogsutredningen nu presenterat sitt första delbetänkande. Den översyn av artskyddet som pågår inom Regeringskansliet är på väg fram. De nuvarande artskyddsreglerna skapar en ständigt gnagande oro hos många skogsägare. Artskyddsreglerna och deras tillämpning får faktiskt helt orimliga konsekvenser. Förekomst av relativt vanliga arter kan leda till att skogsägare förlorar rådigheten över sin skog. När avverkningar stoppas drabbas skogsägande familjer svårt.

Det system vi har, med den nationella fridlysningen, måste göras om för att bli mer ändamålsenligt. Äganderätten är ett liberalt grundfundament, och när den inskränks ska det ske på legitima grunder. De verktyg vi har för att skydda den biologiska mångfalden behöver reformeras så att de blir mer ändamålsenliga än dagens artskydd är. I de fall där staten beslutar om inskränkningar av äganderätten måste detta dessutom ske i ett system med en hög grad av förutsägbarhet. I de fall där det finns skyddsvärda arter måste den som drabbas, och alltså inte får avverka, garanteras ersättning. Det system för artskyddet som vi har i dag är ett oskick ovärdigt en rättsstat som Sverige.

Därför är jag och vi liberaler väldigt glada över att regeringen, med min klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i spetsen, nu arbetar dedikerat för att få till ett bättre system. Här finns det en bred samsyn i regeringssamarbetet, och vi ser fram emot att snart se resultatet av den utredning som pågår.

Nu stärker vi äganderätten. Vi städar upp i ett byråkratiskt haveri, och vi ökar incitamenten för skogsägarna att vårda sin skog långsiktigt och hållbart på ett sätt som främjar den biologiska mångfalden i skogen utan att enskilda riskerar att drabbas ekonomiskt.

(Applåder)

(forts. § 10)