Herr ålderspresident! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för frågorna.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi reder ut detta. Jag tror inte att det är många som har koll på rödlistan. Jag tror att jag har det, och jag ska försöka reda ut detta med rödlistan lite grann.

Den används internationellt – IUCN. Det handlar om att man tittar på utveckling över tid, två generationer tillbaka. För ett djur som bara lever i två år tittar man fyra år tillbaka. För ett djur som har en reproduktionstid på 15 år tittar man 30 år tillbaka. Då ser man trenderna och om det går upp eller ned, precis som vi pratade om tidigare när det gällde miljökvalitetsmålen.

Om ett djur som har varit vanligt, exempelvis gråsparv, kraftigt minskar hamnar den på rödlistan. Vilken kategori den hamnar i beror på hur brant lutningen är. Det är inte samma sak som att den är utrotningshotad. Det handlar om trenden. Är den är negativ eller positiv? Och hur brant kurvan är avgör i vilken rödlistningskategori den hamnar.

När en art hamnar på rödlistan vet man att någonting har hänt som missgynnat den arten. När en vanlig art blir sällsynt är det fara å färde. Om det är en så kraftig svängning på bara två generationer är det någonting man bör ta i beaktande.

Jag tycker absolut att man ska titta på rödlistan, för den visar en trend och ger en indikation på vad som händer.

När det gäller uttaget säger de forskningsrapporter jag har tagit del av att om vi minskar till 2015 års uttag – och då tog vi inte ut lite virke i Sverige – skulle vi nå de flesta av våra mål. Vi har i dagsläget ett oerhört stort uttag, det största på mycket länge eller någonsin. Om vi skulle minska till den nivå vi hade för tio år sedan skulle vi fortfarande ha gott om virke, kunna göra långlivade produkter och kortlivade av det som vi inte kan använda till annat och ändå nå våra mål.