Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det är lätt att man glömmer det, så det är bra att göra det i början.
Jag vill också börja med att konstatera det självklara – eller det som borde vara självklart. Det här är en konflikt som man kan påstå har pågått i tusen år. Man kan även påstå att den har pågått i några hundra år, men kriget bröt i alla fall ut igen när Hamas bröt vapenvilan den 7 oktober.
Man kan också konstatera att kriget förmodligen skulle ta slut mycket fort om Hamas släppte gisslan. Det är såklart ett övergripande mål för alla demokratiskt sinnade människor. Det är otroligt dåligt att vapenvilan nu har brutits. Vi behöver hitta en ny väg till fred, frihet och en hållbar tvåstatslösning.
Herr ålderspresident! Staten Israel är en säker tillflyktsort för världens judar. Det är både en politisk nödvändighet och en rättighet för ett folk som genom historien har utsatts för ett ofattbart lidande och som just nu utsätts för växande antisemitism, både här och på andra platser i världen. Sedan den 7 oktober har landet varit under attack på flera fronter.
Rätten att försvara sig är fundamental i folkrätten och FN-stadgan. Samtidigt kan vi, som är de bästa av vänner till Israel, konstatera att landets ledning behöver göra mer, och borde ha gjort mer, för att skydda civila och på det sättet främja en långsiktig fredsplan i Mellanöstern.
Herr ålderspresident! Det var ett nytt kapitel i Irans långsiktiga mål att utrota Israel och alla judar som påbörjades när Hamas och Hizbollah attackerade Israel och den israeliska civilbefolkningen. Israels svar på detta existentiella hot har varit väldigt kraftfullt.
Det är en tragedi med varje förlorat civilt liv. Men ett demokratiskt land har inte bara rätt att skydda sin befolkning utan måste också göra det. Alla attacker mot Hamasmål är legitima. Man måste dock alltid göra det man kan för att skydda civila.
Vi har stått upp för Israels rätt till självförsvar och hela tiden betonat att man ska följa internationella regler och humanitära principer för att skydda civila. Israel visade till exempel återhållsamhet i svaret på Irans robotattacker. Det känns som om det var ganska länge sedan, men om man tittar i kalendern ser man att det var ganska nyligen. Man har gjort avgörande ansträngningar för att undvika civila förluster, men dödstalen har ändå varit höga.
Det är bara att konstatera att kriget måste få ett slut. Förhoppningsvis kan vi få ett slut inte bara på det här kriget utan också på konflikten genom att verka för en hållbar tvåstatslösning. Den vapenvila som rådde var otroligt viktig, men det verkar inte som om Hamas ville att vapenvilan skulle få fortsätta. Då hade de släppt gisslan i högre takt, och när de väl släppte gisslan hade de inte gjort det på ett så propagandamässigt sätt.
Att man är en vän av Israel som nation betyder inte att man är en vän av den israeliska regeringen. Det är två helt skilda saker. Den israeliska regeringen med Netanyahu i spetsen sitter stundtals som gisslan hos extrema politiker från ytterkantspartier i Israel. De verkar inte alltid på ett konstruktivt sätt för att nå fram till en hållbar fred och en hållbar lösning. Det betyder inte att målet att utrota Hamas och Hamas militära mål är mindre viktigt. Det betyder snarare att det är mer viktigt. Om vi vill ha en hållbar tvåstatslösning behöver de elementen försvinna.
Det går inte att ha en hållbar tvåstatslösning om Hamas finns kvar. De kan aldrig vara en del i en sådan lösning. För tillfället verkar förmågan att bedriva krig mot Israel och hota civila israeler ha begränsats avsevärt. I det avseendet får man säga att ett mål som varit uttalat med det här kriget från början till del har uppnåtts. Den analysen gör inte bara jag utan också många andra.
Det är klart att det internationella samfundet behöver se till att Hamas inte klarar av att återigen bygga upp en förmåga att begå den typ av terrordåd som startade det här kriget. Vi måste göra allt vi kan för att Hamas och andra terrorgrupper ska sluta med sin verksamhet och släppa alla i gisslan.
Det är uppenbart för alla att Hamas genom att hålla gisslan bryter mot internationell rätt. Att säkerställa att gisslan friges är att säkerställa ett slut på kriget. Hamas bär det största ansvaret för kriget genom att ha startat och upprätthållit det och genom att behålla gisslan.
Vi har verkat från vårt parti tillsammans med regeringen för att öka det humanitära stödet till Gaza. Det är klart att behoven är oändliga, och det är väldigt bra att vi har ökat stödet. Det kommer alltid att finnas behov som inte möts. Så ser verkligheten ut. Så ser alla delar av biståndspolitiken ut.
I grunden måste man – om man är en vän av Palestina, som vi också är – se med mycket hoppfullhet och glädje på det regeringen har gjort när den ökat det humanitära biståndet till Palestina. Det är moraliskt rätt att göra det. Israel har såklart ett både juridiskt och moraliskt ansvar att se till att bistånd kommer in. Vi har från vår sida sett till att det finns mer bistånd att tillgå.
Herr ålderspresident! Det är uppenbart att bosättningspolitiken måste upphöra. Det är ingen ny ståndpunkt från oss eller från regeringen. Vad jag känner till är det en ståndpunkt som alla regeringar i Sverige har haft. Ibland låter det som att oppositionen vill måla upp konflikter som inte finns inom detta politikområde. Det är inte ett särskilt konstruktivt sätt att debattera i en sådan polariserad fråga.
Vi fortsätter förespråka en tvåstatslösning. Det innebär att det behöver finnas en enhetlig palestinsk regering som har kontroll över sina egna gränser. Annars finns ju ingen stat. Det innebär dock inte att man här och nu kan lämna över ansvaret för säkerheten helt till krafter som till exempel styrs av Hamas. Hamas kan aldrig vara en del av lösningen.
Under en tid kommer det att behövas ett regionalt ansvar, och normaliseringsprocessen mellan Israel och arabstaterna, som påbörjats tidigare, måste fortsätta. De måste vara med och axla ansvaret för säkerheten. Det går inte att här och nu ha en palestinsk stat med ett mandat för starka terrororganisationer. Det skulle leda till att konflikten fortsätter i oändlighet, vilket inte vore bra för det palestinska folket.
En stabilisering av regionen förutsätter också att Libanon kontrollerar sitt område. Man måste kunna upprätthålla säkerhetsrådets resolution 1701, som kräver att Hizbollah lämnar södra Libanon och lägger ned sina vapen. Det är en otroligt viktig faktor om man vill se en hållbar fred.
Herr ålderspresident! Förutsättningarna för fred är svåra, men vi får inte ge upp. Det ligger i både israelernas och palestiniernas intresse att kriget får ett slut och att arbetet för ett demokratiskt Palestina, som inte utgör ett hot mot Israel, vilket utgör grunden, tar fart på riktigt.
Till sist vill jag understryka att det yttersta ansvaret för kriget vilar på Hamas och de andra terrorgrupper som startade det. Ingen fred eller långsiktig lösning är möjlig med Hamas fortsatta existens. Hela deras grundfundament och hela idén med Hamas är ett utrotande av Israel, alla israeler och alla judar, både i Israel och på andra platser i världen. Det gör att Hamas är en omöjlig del av en framtida lösning.