Fru talman! Jag tackar ledamoten Håkan Svenneling för frågorna och ett engagerat anförande.

Jag tror att vi delar det stora engagemanget. Just nu är verkligheten på marken katastrofal. Det hade varit önskvärt att den inte gått i den här fasen. Vi vill göra allt vi kan från svensk och europeisk sida för att få tillbaka parterna till förhandlingsbordet. Det måste komma en ny vapenvila på plats. Man kan inte fortsätta på det här sättet.

Det vi inte ska snacka om är däremot huruvida gisslan ska släppas; det ska den. Det är kärnan i allt det här. Så länge det inte sker kommer det att trigga och ge ursäkter till delar av det israeliska etablissemanget att begå felaktigheter. Men precis som jag sa i det förra replikskiftet ligger ansvaret för att vapenvilan har brutits på många parter. Det är väldigt sällan i denna konflikt en parts fel när två eller många parter träter.

Den 7 oktober är naturligtvis i allt väsentligt en orsak till allt som har hänt sedan dess. Inrikespolitiska problem i Israel bidrar till att göra det ännu värre. Det som har skett nu beror på att båda sidor kort sagt har betett sig väldigt illa. Jag fördelar ansvaret på flera.

Däremot är vi tydliga med att vapenvilan måste komma på plats. Parterna måste förhandla med varandra. Gisslan måste släppas. Det humanitära tillträdet måste garanteras. Och Israel måste ta ansvar för att civilbefolkningen inte drabbas i den utsträckning den gör.