Fru talman! Nyligen släpptes den OECD-rapport där man granskar Sveriges miljöprestation. Där pekar man på att skogsbruket i Sverige har allvarliga brister, att skogsbruket inte är hållbart och att det inte når miljömålen. Man säger att ett långvarigt intensivt skogsbruk och ett standardiserat kalhyggesbruk har haft negativa effekter på skogsmiljöer. Sverige är inte på rätt väg att nå målen för hållbara skogar till 2030.
Förmågan att binda koldioxid från luften hotas. Den biologiska mångfalden hotas. Detta beror på att skogsavverkningen har ökat kraftigt och på att områden skyddas i för liten utsträckning.
Fru talman! Det totala kolupptaget skulle kunna vara större i dag med ett skogsbruk där träden får växa sig äldre eller genom skydd av mer skog. En betydande del av dagens kolsänka uppkommer på skogsmark som inte används för virkesproduktion, exempelvis formellt skyddade skogar.
Vänsterpartiet anser i likhet med OECD att det svenska skogsbruket i sin helhet inte är att betrakta som hållbart. Vår inställning är att produktionsmålen behöver vara underställda miljöhänsynen. Om vi ska uppnå ett hållbart skogsbruk kan inte råvaruförsörjningen i praktiken vara allenarådande för hur våra skogar brukas. Naturens gränser med bevarade ekosystem behöver vara ramen för hur skogarna nyttjas.
Att vi på ett hållbart sätt använder vår skogsråvara är avgörande för att vi ska möta såväl klimatkrisen som utarmningen av den biologiska mångfalden. För att bryta trenden med att kolinlagringen blir allt sämre i Sverige anser vi i Vänsterpartiet att det krävs ett stort antal åtgärder för att svenskt skogsbruk ska bli hållbart. Mest angeläget är att få stopp på avverkningarna av skogar med höga naturvärden. Då kan mer kol lagras och den biologiska mångfalden stärkas.
Det är även av stor vikt att markägare i ökad utsträckning kan få ersättning för att de lagrar kol och bevarar biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster och därmed bidrar till de gemensamma nyttigheter som främjar ett mer hållbart samhälle för oss alla och för kommande generationer.
Fru talman! Mindre skogsområden med höga naturvärden lämpar sig inte som naturreservat, men det är viktigt att staten kan ge markägare ersättning för att formellt skydda dessa områden långsiktigt. Skogsstyrelsen kan i dessa fall bilda naturvårdsavtal och biotopskyddsområden. Det är särskilt viktigt att det finns resurser till skogsägare med mindre skogsinnehav men med en stor andel höga naturvärden.
Fru talman! Vi anser även att trakthyggesbruket på längre sikt bör fasas ut för att värna skogens funktion som kolsänka och för att värna den biologiska mångfalden. Med det sagt behöver man naturligtvis anpassa detta efter skogstyp och efter var i landet man befinner sig. Staten bör genom sina myndigheter aktivt bidra till detta genom ekonomiskt omställningsstöd, utveckling, forskning och rådgivning för kalhyggesfria skogsbruksmetoder.
Fru talman! Den svenska fjällnära skogen är ett unikt område med stora naturskogar och höga naturvärden. Naturskogarna i fjällområdet är några av de få intakta skogslandskap som fortfarande finns i Europa.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är av högsta prioritet att dessa skogar skyddas. Men de senaste åren har det varit ett högt tryck på att få avverka dem. I maj förra året avslöjade Ekot att oskyddade gamla skogar avverkas i högt tempo. Om jag minns rätt var det 6 000 hektar som hade kalavverkats på fyra år. På grund av stora besparingskrav på Skogsstyrelsen hade man inte hunnit med att granska de anmälningar som kommit in, vilket resulterade i klartecken för en tredjedel av anmälningarna.
Nu återstår små områden av gammal skog i Sverige. De större områden som trots allt finns är i stort sett knutna till de fjällnära skogarna.
Bevarandet av dessa långsamt växande skogar är en viktig del i kampen mot global uppvärmning. De lagrar stora mängder kol i både levande och död biomassa och även i jordskiktet. Vi behöver skydda den fjällnära skogen, inte avverka den.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 16, som handlar om just skydd av fjällnära skog.