Fru talman! Jag delar verkligen ministerns uppfattning att ungdomskriminalitet är dåligt. Vi behöver göra mer för att förebygga kriminalitet och för att se till att de ungdomar som begår allvarliga brott lagförs och straffas. De ska naturligtvis också få vård och behandling, för att säkerställa att de kommer ut som bättre människor och förhoppningsvis kan avbryta den kriminella bana de har påbörjat.

När det specifikt gäller förslaget om ungdomskriminalitetsnämnder är det helt krasst så att socialtjänstministern har gjort det jag tycker att man kan förvänta sig av alla seriösa regeringar, nämligen att man läser remisssvar och tar del av vilka synpunkter remissinstanserna framför.

Ministern har landat i slutsatsen att denna reform inte vore särskilt bra. Vi har lyssnat på bland andra partikamrater till ledamoten Lantz som har påtalat just att modellen riskerar att bli ganska byråkratisk och krånglig och att den inte tillför det mervärde som hade varit önskvärt och som är bakgrunden till att utredningen tillsattes.

I stället fokuserar nu socialtjänstministern, Moderaterna och regeringen på ett antal andra reformer. Bob-strukturen, som lyftes upp tidigare i debatten, är jätteviktig. Den handlar just om att skapa en bättre och mer strukturerad samverkan mellan olika myndigheter och aktörer.

Utöver det lyfte jag upp behovet av mellantvång. Mellantvångsutredningen föreslår bland annat att en ungdom skulle kunna få en elektronisk fotboja. Det är ett sätt att säkerställa att en ungdom som tidigare till exempel har vårdats på något av statens särskilda ungdomshem kan gå ut i en friare vård samtidigt som man kan se till att den unga inte dras in i kriminalitet. Man kan följa var personen är, vilket också blir ett viktigt skydd för en enskild ungdom när det tidigare kriminella gänget kanske pockar på uppmärksamhet igen.

Så ja, vi ska göra mycket för att bryta ungas kriminalitet. Men den modell som föreslås i denna utredning verkar inte vara den bästa vägen framåt.