Fru talman! Barnen är vår framtid. Därför är det så ledsamt att många barns framtid i Sverige handlar om våld och död. Men barnen är framför allt viktiga här och nu. Därför är det en av våra viktigaste uppgifter att se till att barn inte hamnar i gängens klor. Vi vet ju vilken skada det gör för dem själva och alla runt omkring, hur förbannat svårt det är att komma därifrån och att vi aldrig kommer att kunna vända utvecklingen med bara fler poliser, fängelseplatser och kameror.

I stället för att bara tala om avhopparprogram låt oss börja tala om Usvängsprogram. När en ungdom får frågan om det första uppdraget åt gänget eller när någon får ett par skor eller lånar sin första sedel ska det starka samhället finnas där så att barnet kan ta bestämda steg bort från den organiserade brottsligheten.

Vi måste involvera föräldrar, socialtjänst och skola. Samhället får inte vara bakbundet av sekretess, pengabrist eller laghinder. Vi måste göra saker annorlunda för att få andra resultat.

Fru talman! Det finns en färdig utredning om ungdomskriminalitetsnämnder. Vi skulle kunna få på plats en liknande ordning som i Danmark, alltså nämnder bestående av domare, polis och någon från kommunsektorn som tar ställning till en handlingsplan för ett barn på väg in i tung kriminalitet. Om socialtjänsten har föreslagit tillräckliga åtgärder är det den planen som gäller, men anses den inte tillräcklig kan nämnden besluta annat. Detta är ett sätt att få till fler Usvängar bort från den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Det som är revolutionerande med förslaget är att ungdomskriminalitetsnämnderna inte bara prövar det kommunerna gör, utan även det de inte gör. Är hjälpen tillräcklig? Är gränserna och konsekvenserna tillräckligt tydliga? Kan samhället göra mer? Ser någon till att barnet kommer till fotbollsträningen? Finns garantier för att barnet inte drar runt på stan och begår brott?

Sverige behöver tydligare gränser för tidig kriminalitet. Men vi behöver också ge bättre hjälp till barn och deras föräldrar så att de kan göra en Usväng bort från kriminalitet.

Ungdomskriminalitetsnämnder är vad många barn och unga behöver, vad många familjer behöver och vad Sverige behöver.

Fru talman! Regeringen vill dock plötsligt inte ha ungdomskriminalitetsnämnder. Från att högljutt ha propagerat för förslaget och förkortat tiden för utredningen har socialtjänstministern i lika högt tonläge nu vänt sig mot nämnderna. Det som förut var så bra beskrivs nu som överflödig byråkrati som inte leder någonstans. Tidöavtalet ska tydligen genomföras till punkt och pricka så länge det handlar om att kasta folk i fängelse. Men ett förslag om att sätta tydliga gränser från samhället gentemot unga, och samtidigt ge dem bättre hjälp, gick bra att stryka.

Samtidigt satsar regeringen stora pengar på att sänka skatterna för dem med högst inkomster, medan skola och socialtjänst får stå tillbaka.

Det handlar om:

stora skillnad i prioriteringar

stor skillnad i resurser

stor skillnad för höginkomsttagare

stor skillnad för barn och unga.

När ungdomsvården är välfungerande kan den innebära en livsviktig skillnad för barn och unga. Det finns en stor kraft i när vårdpersonal, socialtjänst, skola och psykiatri gemensamt arbetar för att få bukt med barn och ungas problem.

Sönderprivatiseringen av HVB-hemmen har möjliggjort för oseriösa aktörer att göra miljonvinster på barnens bekostnad. Det var så den organiserade brottsligheten hittade in i ungdomsvården.

Polisen har rapporterat att av hela 18 granskade HVB-hem hittade man kopplingar till den organiserade brottsligheten på samtliga. Många av dessa är fortfarande i drift. Skattepengar fortsätter att finansiera skjutningar och sprängningar.

Detta enorma misslyckande skapar också ett konstant flöde av ungdomar som är villiga att begå brott. Många av dem som avviker från HVBhem utför också grova våldsbrott.

Fru talman! Kostnaden för att placera en ungdom på ett HVB-hem uppgår till åtskilliga tusenlappar per dag. Samtidigt kostar en gängkriminell enligt beräkningar i genomsnitt 30 miljoner kronor för samhället. En skjutning kostar mer än 75 miljoner kronor.

Det absolut sämsta av två världar är att betala dyra pengar till den organiserade brottsligheten och samtidigt skynda på en negativ utveckling. Där är vi nu. Det här måste få ett slut. Nu räcker det!

Vi socialdemokrater vill ta tillbaka de HVB-hem som har hand om kriminella ungdomar till offentlig regi. Nu får Ivo som granskar de privata HVB-hemmen tjata för att få underlag för sina utredningar. Ofta hamnar myndigheten i en återvändsgränd i utredningsarbetet, och en korrupt verksamhet kan fortsätta.

De kriminella använder ofta hot och skrämsel gentemot Ivos inspektörer. Till exempel fotas ofta den som är satt att granska ett HVB-hem med mobilkamera under inspektionen. Dessutom händer det att inspektörerna avkrävs att visa sin legitimation i hotfulla situationer.

Det får vara slut på att det är de kriminella som har taktpinnen i svensk ungdomsvård. Det är dags att vända på steken. Om regeringen tycker att det är för socialdemokratiskt att ta tillbaka ägandet finns annat man kan göra i stället:

ge Ivo nya muskler

ge lagstöd för att stänga ned HVB-hem snabbare

gör det möjligt att hålla dem stängda tills risken för kriminell infiltration från den organiserade brottsligheten är borta.

Vi behöver en ny riktning för svensk ungdomsvård. Vi behöver en ny riktning för Sverige!

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4.