Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att vi står bakom samtliga av våra reservationer men att jag för att vinna tid yrkar bifall endast till reservation 11, vilken omfattar att inte tillåta cykling mot enkelriktat samt en likriktning av regelverket för cykelpassager och cykelöverfarter.

Herr talman! Jag tänkte börja med just detta udda regelverk för cykelpassager och cykelöverfarter, som helt i onödan krånglar till det något otroligt för samtliga som är ute i trafiken.

Det ska vara lätt att göra rätt i trafiken – det måste väl vara en grundtanke i arbetet för att stärka en säker trafik. Men regelverket för cykelpassage och cykelöverfart är ett skolexempel på hur man kan krångla till saker och ting. Väldigt få cyklister och bilister känner till skillnaden mellan dessa båda korsningar mellan väg och cykelväg.

Därför yrkar vi från Sverigedemokraternas sida bifall till vår reservation om att lagen ska ändras och att samma regler ska gälla för båda. Vi menar att det vore bäst och säkrast om alla cykelöverfarter helt enkelt gjordes om och blev cykelpassager. Bilisten sitter skyddad, men det gör inte cyklisten. Här måste vi för att minska de allvarliga olyckorna likrikta regelverket så att cyklisterna ska stanna och lämna bilar och andra fordon företräde.

Vi menar också att en regelförenkling bör vara att färgsättningen av cykelbanor regleras. Att som i vissa kommuner färgsätta en cykelbana kan vara ett bra sätt att påkalla uppmärksamhet till exempel i en korsning. Det är då rimligt att samma färgsättning används oavsett i vilken kommun man befinner sig. Det handlar ju om att det ska vara lätt att känna igen sig när man som bilist närmar sig en cykelbana.

Herr talman! Jag vet inte om det beror på att tjuvarna tar bussen i stället för cykeln eller om det är en faktisk minskning eller bara minskad benägenhet att anmäla. I alla fall är det glädjande att minskningen av antalet anmälda cykelstölder fortsatte även i fjol.

Mellan 2022 och 2023 var minskningen 8 procent, och vid årets slut 2024 visade det sig att minskningen var ytterligare 5 procent. Med det sagt anmäldes ändå 54 848 cykelstölder i fjol, varav ungefär en fjärdedel var av elcyklar. Störst var minskningen i Norrbotten, 26,5 procent, medan Gotland något förvånande såg en ökning med 13,6 procent.

Det är ändå så många som är drabbade att det motsvarar fler än alla invånare som bor i staden Kristianstad. Det är också en stor utgift för försäkringsbolagen, som årligen betalar ut mer än en kvarts miljard till ersättning för drabbade.

Visst är det så att brottet cykelstöld är ett av de lindrigare till sin karaktär, men cykelstölder lägger ändå en våt filt över människors lust att cykla.

Jag kan bara se till mig själv – jag har knappt tre kilometer till järnvägsstationen, men jag vill inte ställa min cykel där och sedan gå och oroa mig för att den ska bli stulen. Jag har redan blivit av med två cyklar.

Jag är inte en vän av olika statliga stöd, som dessutom vanligtvis försvinner efter ett par år. Däremot menar jag att kommuner skulle kunna göra betydligt mer för att bygga säkrare parkeringsplatser för cyklar, till exempel vid resecentrum. Jag tror att denna åtgärd ensamt skulle vara den som lockar flest människor att välja cykel framför bil.

När det gäller vilken åtgärd som mest skulle minska antalet cykelstölder tror jag däremot att det är på tullen man ska titta. Hade det gått att stoppa vartenda tungt fordon på väg ut ur landet hade man också stoppat den stora utförsel av stulna cyklar som görs av internationella ligor.

Herr talman! År 2024 omkom 26 cyklister, vilket är samma antal som året dessförinnan. Till detta ska läggas att ungefär 2 000 cyklister skadas allvarligt varje år. Dessa skador ger inte sällan livslånga men.

De senaste två decennierna har antalet allvarligt skadade i trafiken minskat markant – utom i en grupp, och det är cyklisterna. Här är det är inte elsparkcyklisterna som sticker ut; de utgör mindre än en tiondel av de allvarligt skadade även om man kan tro annat. Dock är gruppen elsparkcyklister ökande när det gäller skadade – inte allvarligt skadade utan bara skadade. År 2019 rapporterades cirka 700 olyckor på elsparkcykel. År 2023 hade det stigit till 3 400. Detta är högst oroande.

Jag bor själv i ett barnrikt område, och jag ser fler barn på elsparkcykel än på vanlig cykel. Jag har också läst att cykelhandlare säljer färre barncyklar och att barnen hellre önskar sig en elsparkcykel än en vanlig cykel. Barnen går då inte bara miste om motionen, utan det är också större risk att de skadar sig. Tar barnen med sig vanan att använda elsparkcykel upp i åren går de också miste om de goda effekter som cykling har på hälsan.

Herr talman! För att fortsätta på temat skador på cykel vill jag belysa det faktum att de flesta cykelolyckor är singelolyckor. Ungefär åtta av tio allvarligt skadade cyklister har skadats i singelolyckor.

Om vi ska hitta en ljusglimt är det möjligen att färre cyklister skadas i kollisioner med motorfordon. Cykelhjälm ger ett bra skydd mot skallskador, men kommunerna måste bli mer medvetna om cykelbanornas skick, utformning och dragning. Andra ledamöter har påtalat detta tidigare här. Utöver det personliga lidandet är det ett problem för samhället att så många cyklister skadas allvarligt.

Herr talman! Jag tänkte avslutningsvis gå in på vikten av att lära sig att cykla och att lära sig trafikregler redan i ung ålder. När jag var liten – det börjar tyvärr bli ganska långt tillbaka i tiden – hade kommunerna trafiklekskolor. I dessa fanns en uppbyggd trafikmiljö med autentiska vägmärken och målade vägar där man på ett lättsamt sätt kunde lära sig allt från stopplikt och att lämna företräde till högerregeln och hastighetsgränser. Detta underlättade för barnen fram till att de själva skulle ge sig ut i trafiken. Jag hade välkomnat om trafiklekskolorna återupprättades.

Att tidigt lära barn trafikvett kan faktiskt göra skillnad mellan liv och död, herr talman. I dag är det dessutom så att alla barn inte ens får lära sig att cykla, och allt färre elever cyklar till skolan. Enligt skoltrafikundersökningen som gjordes 2022 sjönk andelen barn som cyklade till skolan från 21 procent till 13 procent på bara tre år. Detta är en dyster trend. Sannolikheten att dagens elever när de sedan blir vuxna kommer att se cykeln som förstahandsalternativ för att transportera sig är såklart låg. Det är kanske läge att man från statligt håll startar en upplysningskampanj för att få fler elever att cykla till skolan.

Lite hopp finns dock. WSP:s mobilitetsstudie pekar i alla fall på att fler storstadsbor tar cykeln till jobbet. Cykeln som transportmedel är yteffektiv och tyst. Den bidrar till att minska trängseln i städerna och tar liten plats att parkera. Vinsterna med ökad cykling är såklart stora.

Fru talman! För övrigt anser jag att väglagen bör ändras till förmån för enklare, genare, tystare och vackrare cykelvägar.