Fru talman! Ledamoten Eva Lindh och jag hade nyss en debatt och diskussion angående välfärden, och det var några saker i ledamotens anförande som jag reagerade lite på.

Jag vill börja med att säga att vi är helt överens om att god kvalitet är det som är avgörande. Det är det vi ska sträva mot. God kvalitet i arbetet, oberoende av vem som gör det och oberoende av hur det görs, är målet för att leverera nytta till våra medborgare.

Jag håller naturligtvis också med ledamoten om att välfärdsbrottslighet aldrig kan vara acceptabelt. Det är tyvärr ett ökande problem, som regeringen tagit krafttag mot till exempel genom att införa en utbetalningsmyndighet för att hålla koll på vilka resurser som går ut i välfärden.

Det jag vänder mig emot är när ledamoten i sin retorik likställer vinster för företag med välfärdsbrottslighet. Jag vill påpeka att vinster för företag är grunden för all välfärd. Jag, och vår regeringskonstellation, tror på det fria företagandet även när det gäller välfärd och den typen av verksamhet. Utan vinster i välfärden, och utan vinster i samhället över huvud taget, kommer inte landet vidare – tror vi. Man kan möjligtvis ha en annan uppfattning om man är socialdemokrat.

Är det så att ledamoten föreslår att vi ska förbjuda allt privat utförande för att minska välfärdsbrottsligheten? Är det en riktig tolkning av ledamotens anförande?