Fru talman! Många medborgare ser kommunala och regionala uppgifter som statens, exempelvis vård, skola och omsorg. Ibland har de kanske rätt; det är ofta staten som genom bidrag och ekonomiska incitament påverkar dessa verksamheter mest, men staten blir även kostnadsdrivare genom nya lagar och föreskrifter.

Det finns stora skillnader i förutsättningarna för Sveriges kommuner. Vissa kommuner verkar i glesbygd med långa avstånd, medan andra är tätbefolkade men i gengäld har högre kostnader. Det kommunala utjämningssystemet syftar till att jämna ut skillnaderna mellan framför allt stad och land, men det uppfattas inte alltid som rättvist. En mycket stor del går till storstadskommuner som har alla förutsättningar att klara sig själva. Dessutom påverkar en kommuns ledning ofta hur väl den lyckas med det ekonomiska utfallet.

Fru talman! Det finns flera problem i systemet. Ett exempel är bristen på tillväxtincitament. Kommuner med hög skattekraft straffas genom omfördelning, vilket kan minska viljan att attrahera företag och nya medborgare. Systemet kan också uppfattas som otydligt och komplext. Det är svårt att förutse, och det blir svårt för kommunerna att hantera detta ekonomiskt. Vidare kan det uppfattas som orättvist. Vissa kommuner får mer stöd än nödvändigt, medan andra betalar oproportionerligt mycket.

Systemet kan leda till minskat självbestämmande. Kommuner som betraktas som rika har mindre möjlighet att prioritera lokala projekt och lokal välfärd. Framför allt finns vissa risker för bidragsberoende. Vissa kommuner är helt beroende av dessa bidrag.

Systemet bör premiera effektiv förvaltning snarare än kostsamma prestigeprojekt. Dessutom behöver kommuner och regioner med stark tillväxt få bättre förutsättningar.

Regeringen arbetar aktivt med att reformera det kommunala utjämningssystemet, med ambitionen att skapa ett mer rättvist och effektivt system som premierar de kommuner och regioner som visar god ekonomisk hushållning och har stark tillväxtpotential. Målet är att minska systemets komplexitet och ge kommunerna bättre möjligheter att anpassa sina prioriteringar efter lokala behov.

Regeringen och den parlamentariska Utjämningskommittén arbetar med förändringar av det kommunala utjämningssystemet. Kommittén lämnade i sitt betänkande Nätt och jämnt – Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn förslag om att minska skattesatser och negativa effekter av inkomstutjämning på tillväxt. Förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.

Regeringen har även för avsikt att inleda ett arbete i syfte att inrätta en informationsportal om riktade statsbidrag för att underlätta kommuners och regioners hantering av sådana bidrag och minska de administrativa kostnaderna.

I sitt betänkande föreslog Utjämningskommittén vilka riktade statsbidrag som skulle kunna inordnas i det generella statsbidraget till kommunsektorn. Kommittén lade fram principer för när staten bör använda riktade statsbidrag och hur de bör utformas för att minska de problem som de skapar.

Regeringen har även beslutat att inrätta en regiongranskningsfunktion med fokus på ändamålsenligt resursutnyttjande, kostnadseffektivitet och effektiviseringspotential. Funktionen inrättas på Ekonomistyrningsverket med det huvudsakliga uppdraget att granska regionernas ekonomiska situation. Myndigheten ska bland annat publicera en fördjupad granskning av utvecklingen av regionernas administration och vilken påverkan den har på verksamheternas effektivitet. I uppdraget ingår också att göra en fördjupad jämförelse av effektiviteten i verksamheter som utförs av privata utförare respektive i kommunal eller regional regi.

Regeringen har sedan tidigare även inrättat en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården på Kammarkollegiet. Delegationen ska bistå regionerna med analyser, föreslå åtgärder som kan öka verksamheternas effektivitet och sprida goda exempel. Delegationen ansvarar även för ett tillfälligt statsbidrag för åtgärder för en effektiv hälso- och sjukvård. Detta är ett svar på de strukturella förändringar som sker inom välfärden och syftar till att stärka effektiviteten.

Fru talman! Många motioner i betänkandet handlar om förändringar i välfärdens finansiering och effektivisering. Reformerna som tillåtit fler utförare inom vård, skola och omsorg har stärkt samhället, ökat valfriheten och gett utrymme för innovationer. Ingen enskild skola passar alla. Möjligheten att välja läkare och hemtjänst är viktig. Detta skapar inte bara individanpassad välfärd utan driver också fram bättre tjänster.

Men det får aldrig kompromissas med kvaliteten. Kommuner har gått från att vara utförare till att granska och upphandla. Strikta kontroller av både företag och personal är absolut nödvändiga. Det är av yttersta vikt att ständiga kontroller och granskningar gör att resurser används på rätt sätt. Dålig kvalitet och leverans får aldrig accepteras, oberoende av hur den levereras.

Vi kan inte fortsätta göra samma sak som vi alltid gjort fast billigare. Vi måste utveckla nya processer, tekniker och arbetssätt. Mer pengar till dåliga processer är inte lösningen.

Fru talman! Många kommuner har särskilda funktioner enbart för att söka administrativa statsbidrag. Vissa bidrag är så krångliga att söka att det inte ens är värt det. Generella bidrag är därför att föredra framför riktade, även om vissa politiska initiativ kräver öronmärkta resurser.

I grunden borde kommunerna kunna finansiera sig själva genom beskattningsrätten. Staten är dock den största kostnadsdrivaren för kommuner och regioner, med cirka 400 statliga myndigheter. Ett alternativ till att öka regelbördan borde vara att förenkla regelverk och därmed sänka kostnaderna för verksamheterna. Då skulle man även kunna tänka sig att de statliga bidragen sjunker i motsvarande grad.

Vi måste förenkla och förtydliga ekonomiska överföringar. I dag sysslar kommuner och regioner med att söka och följa upp bidrag i stället för att fokusera på kärnverksamheten. Kommuner måste få mer makt över och ansvar för sin egen ekonomi. Samtidigt behöver staten ta ett steg tillbaka och minska onödigt regelkrångel. Så kan vi skapa långsiktig hållbarhet i välfärden.

Fru talman! Därmed vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.