Fru talman! Sverige har på många sätt kommit en bra bit i omställningen till ett hållbart samhälle i enlighet med Agenda 2030. Samtidigt går utvecklingen åt fel håll på en rad områden med exempelvis ökad ekonomisk ojämlikhet, tydliga klasskillnader avseende hälsa och klimat- och miljömål som inte går att nå med nuvarande politik.

Vi befinner oss i en klimatkris. År 2024 överskred upphettningen för första gången 1,5 grader. Det är helt nödvändigt att omställningstakten ökar kraftigt och att de globala utsläppen minskar snabbt.

Rika människor har orsakat klimatkrisen och har störst påverkan på klimatet. De som drabbas värst är däremot världens fattiga. Det är de rika länderna som bär det historiska ansvaret för klimatkrisen, och vi har därmed även störst ansvar för att minska utsläppen. Dessutom måste rika länder ge stöd till fattiga länder både för att ställa om och för att kunna hantera effekterna av upphettningen.

Tyvärr har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna helt övergett Sveriges klimatambitioner. Genom siffertrixande och ett ensidigt fokus på kärnkraft försöker de slingra sig ur sitt ansvar och ökar i stället utsläppen. Regeringens och Sverigedemokraternas politik står därmed i skarp kontrast mot mål 13 i Agenda 2030 om att vi behöver vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser.

Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att vi här och nu måste genomföra en omfattande omställning för att undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. På mycket kort tid måste klimatomställningen sättas i centrum av samhällets utveckling och den ekonomiska politiken.

Med en annan politik skulle Sverige ha goda förutsättningar att nå klimatmålen. Genom gemensamma ansträngningar och en aktiv stat som investerar i klimatet och miljön kan vi klara en snabb klimatomställning. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi i Vänsterpartiet under de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras.

Bristande resurseffektivitet och ohållbar materialanvändning måste brytas. En mer jämlik fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en god materiell standard för alla, i Sverige och globalt. Sverige måste som land kraftigt minska sitt materialfotavtryck.

Vänsterpartiet verkar för en ekonomi som är cirkulär, där vi inte tar ut mer från naturen än vad som är hållbart och där det som nyttjas kan användas igen genom återanvändning och materialåtervinning. Det saknas inte möjligheter att främja en cirkulär ekonomi – vad som saknas är politisk vilja och ambition från regeringens sida.

Fru talman! Vi lever också i en naturkris. Biologisk mångfald och fungerande ekosystem är en förutsättning för våra liv. Men regeringen och Sverigedemokraterna har kraftigt minskat resurserna för att skydda och ta hand om naturen. På nationell nivå och inom EU verkar de dessutom för att försvaga lagar som syftar till att skydda naturen. Detta står i skarp kontrast mot Agenda 2030:s mål.

Vänsterpartiet har under lång tid föreslagit kraftigt ökade anslag för skydd och skötsel av natur. I vårt budgetförslag för 2025 föreslog vi åtskilliga miljarder mer än regeringen för dessa ändamål.

Fru talman! Regeringen sätter det svenska näringslivets intressen främst i utvecklingspolitiken och konstaterar att Sverige inte längre ska driva en feministisk utrikespolitik. Regeringen och Sverigedemokraterna har dessutom slopat enprocentsmålet i biståndet och gjort en total omläggning av biståndet som får stora negativa konsekvenser för de människor som är i allra störst behov av stöd. Bland annat är det numera svenska intressen som i högre utsträckning ska vara grunden för biståndspolitiken. Detta går helt emot principerna för hur bistånd ska utgå från rättviseskapande åtgärder och fattigdomsbekämpning. Regeringen använder också biståndet för migrationspolitiska syften och som ett verktyg för att kunna skicka tillbaka människor till de länder de flytt ifrån.

De belopp som lämnar de fattigare länderna och går till de rika är nästan tre gånger större än det samlade globala biståndet per år. Merparten utgörs av kapital- och skatteflykt och skuldbetalningar. Att vända denna utveckling är en central del i arbetet med att skapa en mer jämlik värld. Därför är det viktigt att en aktiv biståndspolitik kombineras med skuldavskrivningar och åtgärder mot skatte- och kapitalflykt.

Vänsterpartiet vill också se krafttag för att säkerställa att företag respekterar mänskliga rättigheter och bidrar till hållbar utveckling. Det behövs ett bindande fördrag som ger möjlighet för dem som drabbas av brott mot mänskliga rättigheter att ställa företag till svars. Det är viktigt att Sverige verkar för detta inom FN.

Fru talman! Regeringen skriver om de negativa effekterna av det krympande demokratiska utrymmet i många länder. Samtidigt osynliggör man effekterna av sin egen politik, som systematiskt slår undan benen för det svenska civilsamhället liksom för samarbetspartner i andra länder. Det handlar bland annat om omfattande nedskärningar på folkbildning och stöd till civilsamhället. Till detta kommer generella besparingar i statsförvaltningen helt utan plan. Detta gör det svårare att bygga effektiva, tillförlitliga och transparenta institutioner, vilket är ett av delmålen i Agenda 2030.

Fru talman! Mål 1 i Agenda 2030 lyder: Avskaffa fattigdom i alla dess former överallt.

Andelen av Sveriges befolkning som lever i materiell och social fattigdom ökade från 3,5 till 5,5 procent mellan 2021 och 2023. Det motsvarar över 200 000 personer. För måttet allvarlig materiell och social fattigdom är ökningen under de senaste tre åren ännu tydligare. Ökningen är störst för kvinnor och allra värst för ensamstående med barn. Bilden förstärks av att både vräkningar och skuldsättning bland privatpersoner också ökar.

Den här utvecklingen beror på hur regeringen har hanterat de senaste årens höga inflation. I stället för att skydda de mest utsatta och sårbara hushållen har de prioriterat skattesänkningar för de rikaste. Det är tyvärr tydligt att de tänker fortsätta på samma spår. Den bästa åtgärden för att uppnå målet om att avskaffa fattigdomen är uppenbarligen att byta regering.

Mål 10 i Agenda 2030 lyder: Minska ojämlikheten inom och mellan länder.

Regeringen nämner i sin redovisning ingenting om hur de skattesänkningar som genomförs 2025 och som uppgår till närmare 34 miljarder kronor framför allt riktar sig till höginkomsttagare. Samtidigt höjs skatten för några av dem med minst marginaler, och inga större satsningar görs för att skydda de mest utsatta hushållen. Regeringens politik är raka motsatsen till vad som behövs för att öka jämlikheten.

Fru talman! Det är tydligt att Sverige inte kommer att nå målen i Agenda 2030 på hemmaplan och att arbetet för att målen ska nås globalt inte är någon prioritet för den här regeringen. Vänsterpartiet vill göra det som krävs för att nå målen i Agenda 2030 och därmed minska inkomstklyftorna både i Sverige och i resten av världen, fördela välstånd och resurser jämlikt och öka och stärka det internationella samarbetet.

Vi vill att regeringen återkommer med en handlingsplan för hur Sverige ska genomföra Agenda 2030. Vi vill också se en politiskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera arbetet och ge förslag till åtgärder. Med tanke på att det sedan ett år tillbaka inte längre finns någon nationell samordnare för arbetet med Agenda 2030 är behovet än större.

Fru talman! Regeringen avslutar sin skrivelse med att dra slutsatsen att Sverige har goda förutsättningar att nå målen i Agenda 2030. Med rätt politik och tillräckliga resurser finns det onekligen goda förutsättningar, men att målen skulle nås med den här regeringens politik är helt otänkbart.

Jag yrkar bifall till reservation 2.