Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår socialdemokratiska motion, så att det står klart redan innan jag håller mitt anförande.

För snart tio år sedan antog FN:s medlemsländer Agenda 2030 och den handlingsplan som finns för omställning till ett hållbart samhälle för människorna, för planeten och för välståndet. Det är vad världens länder måste åstadkomma för att uppnå social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling. Det är 17 mål. Många av oss har kanske sett dem. Men det finns också nedbrutna delmål för vad som behöver göras. Och vi måste följa upp de målen. Det handlar om att ingen ska lämnas utanför.

Agenda 2030 är en ambitiös överenskommelse för hållbar utveckling. Världens ledare har antagit den. Sverige står bakom den. Det skulle innebära väldigt mycket positivt för Sverige och för världen om världens ledare verkligen arbetade efter det här och om vi skulle uppnå de mål som finns i Agenda 2030. Det handlar om att avskaffa extrem fattigdom. Det handlar om att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Och det handlar om att främja fred och rättvisa och om att lösa klimatkrisen.

I dag pratar vi om hur det går för regeringen när det gäller att uppfylla målen i Agenda 2030. Om jag skulle sätta ett betyg skulle det nog bedömas som icke godkänt. Vi socialdemokrater anser att regeringen brister i sin hantering av Agenda 2030-målen.

Jag kommer att komma tillbaka till vad det innebär i praktiken i fråga om politik, men jag vill bara nämna hur just hanteringen brister. Tidigare i år lade regeringen ned Agenda 2030-kansliet. Regeringen har strukit att myndigheter ska rapportera om sitt arbete med Agenda 2030. Och de har skurit ned på budgeten. Det har helt enkelt varit en kontinuerlig neddragning under en längre tid. Och nu finns det väldigt lite kvar i praktiken.

Vi har också fått höra från den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson att man hade väldigt stora krav när man själv satt i opposition, men man varken uppfyller de kraven eller har några ambitioner när det gäller Agenda 2030 längre – uppenbarligen. Man bryter mot det som vi som land har lovat att vi ska arbeta med.

Målen för det här arbetet är många, och alla är oerhört viktiga. Men vår talartid är begränsad, så jag ska fokusera och särskilt lyfta fram två områden. Det ena är miljö- och klimatpolitiken. Det andra är jämlikhets- och jämställdhetspolitiken.

Jag börjar med miljö- och klimatområdet. Den här regeringens handlingsplan saknar skarpa åtgärder. Siffror från SCB visar att koldioxidutsläppen ökade kraftigt under första halvåret 2024. Sverige ser nu ut att missa i princip samtliga klimatmål. Detta är det inte bara andra som säger, utan regeringen erkänner det själv i sin uppdaterade nationella energi- och klimatplan. Det riskerar naturligtvis att försämra klimatet men också att leda till dyra böter och försämra Sveriges trovärdighet.

Dessutom har regeringen genomfört kraftiga nedskärningar i naturvården, som är avgörande för att skydda våra naturområden, arter och ekosystem men också för att främja friluftsliv och skapa nya jobbtillfällen.

Något som inte nämns i skrivelsen är bristen på tillräckliga resurser till livsmedelsstrategin. Denna brist försvårar arbetet med att säkra svensk livsmedelsförsörjning.

Våra transporter har en avgörande påverkan på klimatet. Nästan en tredjedel av landets totala utsläpp orsakas av inrikes transporter, och huvuddelen kommer från vägtrafiken. Ett bra och viktigt alternativ för transporter är tågen. Man borde göra något åt inställda avgångar, urspårningar, förseningar och försämrad framkomlighet när det gäller tågen. Man borde orka satsa på ny kapacitet men också göra någonting åt väg- och järnvägsunderhållet.

Det är också anmärkningsvärt att regeringen bara tar några bedömningar och gör dem till sin sanning. Det är ju inte så att man jobbar faktabaserat, som ledamoten Jan Ericson pratade om, när man väljer att ta bara en viss typ av statistik men inte nämna en annan typ av statistik. Sverige bedöms ju inte nå de här målen ens till 2040, som man pratat om. Med de styrmedel som regeringen nu arbetar med bedöms man inte heller nå målet om nettonollutsläpp till 2045. Det är bara för dåligt, och det är väldigt oroande.

Till och med regeringens egna myndigheter har riktat svidande kritik. Det här är uppenbarligen någonting som regeringen måste arbeta hårdare med. Klimatfrågan är ju aktuell just nu. Den kan inte vänta. Vi måste agera nu, men det gör inte regeringen.

Fru talman! På jämlikhetsområdet brister regeringen i flera avseenden. Underfinansieringen av välfärden riskerar att försämra skolor, vård och omsorg. Det är ett slag mot alla dem som tar del av välfärdens tjänster och drabbar dem med minst marginaler allra hårdast. I förlängningen slår en svagare välfärd även mot jämställdheten och integrationen.

En förutsättning för att säkra jämställdhet, trygghet och jämlikhet i samhället är den svenska välfärdsmodellen. Genom att vi har väl utbyggd barn- och äldreomsorg kan kvinnor och män delta på arbetsmarknaden så mycket som de gör i dag. Försämras detta riskerar det att påverka allt i vårt samhälle: jämlikhet, jämställdhet och tillväxt.

På skolans område ser vi ökande ojämlikhet och segregation. Sverige lever i dag inte fullt ut upp till Agenda 2030:s mål om likvärdig utbildning. Skolans resurser fördelas ojämnt; de elever och skolor som har störst behov får ofta minst stöd. Det svenska skolsystemet gynnar dessutom vinstdrivande aktörer, vilket bidrar till att pengar som skulle ha gått till skolan i stället går till vinster.

Regeringens ekonomiska politik gynnar dem som redan har mest på bekostnad av dem som har det tuffare. Det har märkts tydligt under de år som gått sedan den så kallade Tidöregeringen – den SD-styrda regeringen – kom till makten hösten 2022. Man prioriterar skattesänkningar för de rikaste framför stöd till vanligt folk, och det missgynnar jämlikheten, som verkligen är något centralt i Agenda 2030. Sänkningen av bostadsbidraget och uteblivna höjningar av barnbidraget kommer att leda till ökad fattigdom.

Jag vill särskilt nämna barnfattigdomen. Sverige har nu den högsta barnfattigdomen i Norden. Återkommande larmas det om familjer som inte har tillräckligt med resurser för att klara sin ekonomi och kunna ställa mat på bordet till barnen. Det är ett faktum. Den ökande ekonomiska ojämlikheten drabbar framför allt de familjer som har de lägsta inkomsterna och har haft liten eller ingen ekonomisk utveckling. Regeringen borde genomföra reformer och satsa på dem som har det tuffast, det vill säga låginkomsttagarna. Men ingenting av detta gör man, trots att utsattheten är stor.

Fru talman! Man kan inte säga annat än att regeringen har kapitulerat när det gäller såväl de här 17 målen som utvecklingspolitiken, som berör alla de 17 målen. Regeringen måste skärpa sitt arbete för att nå målen, bland annat genom att genomföra de förslag vi socialdemokrater har lagt fram i vår motion. Agenda 2030-arbetet måste tas på största allvar för att vi ska uppnå social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling – för ett bättre Sverige och för en bättre värld.

(Applåder)