Herr talman! Det har nog inte undgått någon att våldsutvecklingen i Sverige har eskalerat. Det är tydligt för oss alla att tryggheten i vårt samhälle utmanas. Medan nyhetsrapporteringen ofta domineras av den allt grövre kriminaliteten med inslag av skjutningar och sprängningar runt om i landet får vi aldrig blunda för det andra våld som utövas i vårt samhälle och som är minst lika viktigt att belysa: våld i nära relationer.

Mäns våld mot kvinnor, det våld som sker inom hemmets fyra väggar – dessa ”lägenhetsbråk” som de en gång kallades – är inte isolerade incidenter utan ett uttryck för djupt rotade problem som kräver vår fulla uppmärksamhet och kraftfulla åtgärder.

För mig som liberal och feminist är individens frihet och trygghet helt grundläggande värden. Våld i nära relationer och hedersförtryck är direkta angrepp på dessa värden. De berövar individer deras handlingsfrihet, deras säkerhet och i värsta fall deras liv.

Våldet som sker inom hemmets fyra väggar – hot och trakasserier, fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld – sker inte sällan dagligen. Ofta saknas utomstående vittnen, vilket oundvikligen även påverkar de barn och unga som vistas i samma miljö. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck samt sexuella övergrepp på barn vågar brottsoffren sällan berätta om sin utsatthet, och de saknar samhällets stöd och lider i ensamhet. Mörkertalen är enorma. Vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Andelen barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas ökar.

Tidigare talare har tagit upp statistiken från Brå, och jag ska inte upprepa den, men Aftonbladet kartlägger varje kvinna som har dödats av en man de en gång har haft en kärleksrelation till. Databasen sträcker sig tillbaka till början av 00-talet. Den senaste uppdateringen visar att 371 kvinnor har drabbats sedan dess – 371 kvinnor har mördats av någon som de har älskat.

Trots att vi vet hur utbrett våldet är fortsätter våldsutsatta kvinnors och flickors lidande. Barn tvingas umgås med sina våldsutövande pappor. Flickor placeras på statens låsta boenden och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp av personal eller andra placerade ungdomar. Det är därför nödvändigt och bra att regeringen arbetar med dessa frågor, men vi måste vara tydliga med att det krävs ett perspektivskifte där brottsoffrets och barnets bästa alltid sätts i första rummet. Vi får aldrig släta över eller titta bort från det lidande som drabbar så många.

Ett perspektivskifte är på gång. Regeringen har beslutat om att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag, men det behövs mer. Vi måste på allvar växla upp det förebyggande arbetet och tidigare identifiera de riskfaktorer som leder till att barn och kvinnor far illa. För att kunna sätta in effektiva åtgärder som gör skillnad får vi aldrig hamna i att släta över eller titta bort från det lidande som drabbar så många kända eller okända. Tvärtom ska vi underlätta för fler att lämna destruktiva relationer.

Vi måste också motverka de destruktiva normer och den utveckling som gör att unga killar och män tar till våld som maktmedel. En hederskultur fostrar söner till att ta ansvar för sina systrars och närstående släktingars beteende, och rätten att använda hot och våld för att utöva kontroll mot systrar och närstående flickor har dessutom sanktionerats av familj och släkt. Dessa normer och värderingar måste bekämpas med tydlig nolltolerans från det offentliga, särskilt socialtjänsten.

För Liberalerna är den nya socialtjänstlagen ett viktigt steg framåt. Lagen ska göra det tydligt att socialtjänsten ska arbeta ännu mer förebyggande, som vi har pratat om tidigare. Det ska vara lättare att nå eller erbjuda stöd. Vidare ska verksamheten vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Att orosanmälningar till socialtjänsten blir sökbara är en annan viktig reform som Liberalerna länge har drivit på. Det är alltså fråga om ett socialtjänstdataregister för att veta var barn är placerade och vilka insatser som har gjorts för att man ska bli bättre på att se vad som fungerar och vilka åtgärder som inte får den effekt som eftersträvas. Det kommer att ges bättre möjligheter att följa upp insatser och se vad som verkligen gör skillnad.

Vi liberaler betonar vikten av ett starkt samhälle som stöttar de mest utsatta. Det handlar om att ge röst åt dem som sällan vågar berätta om sin utsatthet och att säkerställa att de inte lider i ensamhet. Och som jag har sagt tidigare: vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Det är vår skyldighet att bryta den onda cirkeln.

Det är bra att socionomutbildningen ska reformeras så att den ska inkludera kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag välkomnar det. Det är självklart att den som möter samhällets mest utsatta måste ha rätt kunskap för att ge adekvat stöd och hjälp.

Jag ser också positivt på att regeringen har beslutat om att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag. Vidare har det beslutats om ett nationellt förebyggandeprogram, och det finns ett nytt statsbidrag för förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation, sexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel. Detta är ett viktigt steg.

Jag gläder mig lite extra åt att regeringen i morgon kommer att tillsätta en utredning för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i skolans värld och analysera förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i förskola, skola och fritidshem.

Vi ser givetvis dessa åtgärder som viktiga steg i rätt riktning som vi har drivit på. Samhället måste fortsätta att växla upp det förebyggande arbetet på alla nivåer och tidigare identifiera de riskfaktorer som leder till att barn och kvinnor far illa. Vi får aldrig kompromissa med tryggheten och friheten för alla i vårt samhälle. Kampen mot våldet måste fortsätta med kraft och beslutsamhet.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)