Fru talman! Efter EU-valet i juni 2024 fick Europarlamentet en ny sammansättning. Inte minst ökade representationen av konservativa och främlingsfientliga krafter, vilket jag tror kommer att få en negativ effekt på många politikområden. Det gäller inte minst områden som klimat, jämställdhet och migration.

Den tyska högerpolitikern Ursula von der Leyen omvaldes som kommissionens ordförande. Samtidigt blev hon av med Charles Michel och Josep Borrell, som under förra mandatperioden delvis drev en annan politisk linje än hon själv. Nu koncentreras makten sannolikt alltmer hos von der Leyen, samtidigt som högervridningen i kommissionens arbete tilltar ytterligare.

Denna gång har också de högerextrema grupperna fått en tydligare plats både i kommissionen och i Europaparlamentet, eftersom det blåste högervindar i ett antal större länder i Europa vid förra årets val till Europaparlamentet. Samtidigt hade vi i de nordiska länderna en vänstervind med framgångar för vänsterpartier i både Finland och Sverige.

Vi ser redan nu en utveckling där von der Leyens grupp EPP, där de svenska partierna Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, allt oftare hämtar politiskt stöd från extremhögern i stället för, som tidigare, från socialdemokrater, liberaler och miljöpartier. Detta påverkar givetvis vilken politik som förs i EU. Den utveckling som Vänsterpartiet varnade för redan vid folkomröstningen om EU 1994 och vid folkomröstningen om euron 2003 får nu genomslag i politiken. Fort Europa har byggts upp i en rasande fart; alla som vill migrera till Europa ska hållas borta. Med en högerrasistisk agenda som fond har migrationspolitiken lagts om. Resultatet är död på Medelhavet.

Nu tar Tysklands tidigare försvarsminister, Ursula von der Leyen, också steg för att rusta EU militärt, trots att försvar enligt Lissabonfördraget är en nationell uppgift. För första gången har EU-kommission fått en försvarskommissionär, och förslag på förslag lanseras nu för att kommissionen ska få en roll i bygget av Europas försvar. I dag lanseras den så kallade vitboken om försvarsfrågor, där kommissionen lägger fram förslag om hur man ytterligare kan stärka sin makt på området.

Till detta kan vi lägga kommissionens agenda om så kallade regelförenklingar. Det är i praktiken en högeragenda som handlar om att ta bort lagstiftning om arbetstagare, miljö och natur.

Stefan Olsson var ju på jakt efter regler att förändra. Efter vårt replikskifte vill jag nu passa på att nämna två regelförändringar jag vill se.

Den ena gäller statsstödsreglerna, som hindrar stater från att investera i företag och stödja företagande. De är i dag alldeles för omfattande. Den andra gäller lagen om offentlig upphandling, som hindrar upphandlande myndigheter från att använda upphandling på ett sätt som gynnar det egna. Vi ser faktiskt diskussioner om att köpa ”Made in Europe” i stället för ”Made in America”. Det ska bli intressant att se vart dessa diskussioner tar vägen.

Varje enskilt förslag behöver i sig inte vara fel, men jag menar att det som helhet går i fel riktning – tydligt högerut. Därför är vi i Vänsterpartiet i flera delar kritiska till kommissionens arbetsprogram och det arbete som von der Leyen 2 bedriver. I Europaparlamentet var vi tydliga med att vi röstade nej till att denna kommission skulle tillåtas tillträda.

Är då allt nattsvart? Nej, givetvis inte. I en tid med Donald Trump som president i USA, med en Putin som vädrar morgonluft i Moskva och med Xi Jinping i Kina på jakt efter ökad kinesisk dominans behöver EU och Europa samla ihop sig och bygga ett mer demokratiskt och rättvist alternativ där stormakterna inte tillåts diktera villkoren för allt och alla.

I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte verkar bry sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder, såsom Panama, Grönland och Kanada, samt allierat sig med Putin och Ryssland för att tvinga fram ett krigsslut i Ukraina. En sådan forcerad fred skulle på intet sätt vara rättvis eller på Ukrainas villkor.

Europa behöver lösgöra sig från det koppel som den så kallade transatlantiska länken har blivit och i stället stödja Ukraina för en rättvis fred. I det ingår att Ukraina, om landet så vill, på sikt ska kunna bli medlem såväl i EU som i Nato. Det är det ukrainska folkets rätt att göra sina egna politiska vägval som räknas här, oavsett vad jag som vänsterpartist tycker om dessa organisationer.

I flera delar har EU-ledarna startat denna process. För några år sedan var jag inte någon anhängare av det franska begreppet strategisk autonomi, men nu blir det allt tydligare och lättare att förstå vad detta buzzword faktiskt innebär. Det är uppenbart att EU måste hitta sin egen roll och definiera sina egna intressen i en global världsordning som utsätts för alltmer press. EU:s tydlighet i stödet till Ukraina har varit och är avgörande för den ukrainska motståndskraften mot Putins Ryssland, för försvaret av den egna demokratin och för att försvara demokratiska stater mot imperialister.

Från den svenska statsministern hör vi dock att vi ska ha is i magen när det gäller Donald Trump som USA:s president. Statsministerns ord har också blivit regeringens handlingsplan. Det händer med andra ord ingenting. Den svenska regeringen saknar helt och hållet en strategi för att hantera Donald Trump. Man trodde sannolikt att Trumps andra period som president skulle vara mer lik den första perioden och att högerpolitiker ändå skulle kunna hitta varandra. Det har visat sig vara en helt felaktig analys när Trump pumpat ut presidentdekret och förnedrat Zelenskyj.

I denna tid behöver riksdagens partier samla sig och se över Sveriges säkerhetspolitiska analys. Så gjorde vi när Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inledes. Att ha säkerhetspolitiska samtal tillsammans och utifrån det landa i en ny säkerhetspolitisk strategi är det bästa arbetssättet för att skapa enighet och samsyn i Sverige i en orolig värld.

Fru talman! EU-kommissionens arbetsprogram är ett så kallat granskningsbetänkande. Det innebär att vi och alla andra utskott läser och analyserar EU-kommissionens arbetsprogram och därefter har en debatt om dess innehåll. Själva debatten och det beslut som riksdagen fattar i dag kommer inte att ha någon som helst påverkan på själva innehållet i kommissionens arbetsprogram, utan det är ett sätt för riksdagen att skapa debatt om EU och EU-frågor.

Nu följer lite brevväxling mellan kommissionen och talmannen. Talmannen skickar först ett brev till kommissionären, och senare i vår får han ett trevligt brevsvar.

Utskottet föreslår därför att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.