Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 20 om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Vi står bakom alla våra reservationer men vill särskilt lyfta och yrka bifall till reservation nummer 14.

Tyvärr ökar våldsutsattheten i samhället för alla. Ingen ska behöva bli utsatt för våld, varken på offentliga platser, i skolan, i hemmet eller i nära relationer.

Våld i nära relation är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem och ett brott mot mänskliga rättigheter. Den som ska stå en allra närmast kan vara den som utsätter sin respektive eller sina familjemedlemmar för våld i olika former.

Våld i nära relationer har alltid funnits men har på senare tid fått ökad uppmärksamhet i medier och forskning. Anmälningarna om misshandel och grov kvinnofridskränkning ökar. Mörkertalet är stort – man uppskattar att endast en fjärdedel av våldet i nära relationer anmäls.

Herr talman! Samhället har successivt fokuserat mer på att förebygga olika former av brott, vilket tydligt återspeglas i den nya socialtjänstlagen. Lagen har reformerats för att prioritera det brottsförebyggande arbetet. Fler öppna stödformer ska inrättas, exempelvis genom utbyggnad av familjecentraler. Dessutom kommer kommunernas brottsförebyggande ansvar att regleras i lag.

Samtidigt finns allvarliga brister i samhällets förmåga att hantera relationsvåld. Det är svårt att bekämpa våldet om information saknas och om missförhållanden uppmärksammas först när våldet har inträffat. Om vi effektivt ska kunna förebygga våld i nära relationer krävs kraftfulla åtgärder för att öka tillgången till information och identifiera risker i ett tidigt skede. Ett grundläggande problem är att socialtjänsten ofta saknar insyn i de missförhållanden som kan resultera i våld i nära relationer, och detta försvårar möjligheten att ingripa i tid och att arbeta förebyggande.

Herr talman! Det finns ett lagstadgat krav på offentliganställda att anmäla oro för barn som far illa – en orosanmälan, helt enkelt. Denna skyldighet gäller dock endast barn, vilket innebär att anmälningsplikten upphör när en 17-åring fyller 18. Detsamma gäller om en vuxen, exempelvis en mamma, utsätts för våld i stället för barnet. Detta är inte rimligt och utgör ett hinder i arbetet med att förebygga våld i nära relationer.

Lagkravet på orosanmälan bör utvidgas till att omfatta även vuxna i en relation, oavsett om barn finns med i bilden. Detta skulle ge samhället möjlighet att identifiera missförhållanden och ingripa i ett tidigt skede, innan våldet eskalerar eller både eskalerar och drabbar fler.

Tidigare i dag mötte jag Emma, en 35-årig kvinna. När hon var i 20årsåldern lämnade hon sin pojkvän. Han misshandlade henne så svårt att hon nätt och jämnt överlevde. Hon lever i dag med en kronisk hjärnskada. Jag säger inte att det hade kunnat garanteras att detta inte skulle hända, men det är vårt ansvar att göra allt vi kan för att det inte ska hända fler.

I dag är det för många, inte bara offentliganställda, en självklarhet att anmäla oro för barn som far illa. För att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande borde samma princip gälla för våld i vuxna relationer. Alla bör uppmanas att anmäla misstankar om våld eller övergrepp.

Herr talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som kräver kraftfulla åtgärder. Trots omfattande myndighetsinsatser har denna typ av våld och förtryck ökat i Sverige. Många utsätts för hot, trakasserier och våld från dem som borde vara deras närmaste stöd, allt i hederns namn. I vissa fall kan de tvingas att själva delta i att utöva förtrycket, och i extrema fall kan detta leda till så kallade hedersmord.

Skolans och socialtjänstens personal har en central roll i att upptäcka och agera vid misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck. Det är glädjande att Linköpings universitet nu får medel för att sprida information om orosanmälningar i skola och förskola, med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck. En specialanpassad arbetsplatsutbildning har tagits fram genom ett samarbete med Haninge kommun. Målet är att informationen ska spridas till och användas av kommuner i hela landet.

Det är också glädjande att det enligt dagens presskonferens tillsätts en ny utredning för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskola och skola.

Herr talman! Den nya tillståndslagen för skyddade boenden, som trädde i kraft den 1 april 2024, kräver att alla skyddade boenden som tar emot personer utsatta för våld eller förföljelse ska ha ett särskilt tillstånd från Ivo för att kunna bedriva verksamhet. Lagen ställer tydliga krav på dessa boenden; det handlar om säkerhet, personalens kompetens och andra viktiga kvalitetskrav. Personal på skyddade boenden måste ha den nödvändiga kompetensen inom områden som psykisk hälsa, våld i nära relationer och säkerhetsrutiner för att kunna hantera de specifika behoven hos de utsatta individerna. Socialstyrelsen ansvarar för att bedriva tillsyn över att boendena uppfyller sina krav.

Syftet med den nya lagen är att förbättra kvaliteten och säkerheten i verksamheterna och därmed ge utsatta individer bättre förutsättningar att återfå kontrollen över sina liv. Vi får dock inte glömma att kontinuerlig uppföljning av det nya regelverket och återrapportering av hur den nya lagen fungerar är viktigt.

(Applåder)