Herr talman! Tack till föregående talare, Christian Carlsson, för ett bra inlägg! Jag är glad att socialutskottets ordförande tar sig tid att träffa, prata med och ta intryck av människor som har råkat ut för det här våldet och som lever gömda i vårt land.

Vårt land är i fred, men de här människorna lever som flyktingar från brutalt våld och riskerar att dödas. Det är inte bara en tragedi för individer varje gång det händer. Det är också ett stort samhällsproblem eftersom omfattningen är så stor.

Av Nationellt centrum för kvinnofrids befolkningsundersökning framgår att 14 procent av kvinnor över 18 år har utsatts för våld i en pågående eller avslutad parrelation.

Samtidigt visar siffror från Brottsförebyggande rådet att 96 kvinnor dödades av en partner eller en tidigare partner 2017–2023. Detta motsvarar ett genomsnitt på 14 kvinnor per år, det vill säga fler än en kvinna per månad i genomsnitt.

Herr talman! Alltför ofta misslyckas det offentliga i arbetet med att skydda samhällets mest utsatta kvinnor. Från forskning, offers berättelser och socialtjänstens erfarenhet vet vi att det dödliga våldet i nära relationer nästan alltid följer som ett led i en våldsupptrappning. Samhället måste ta fasta på dessa signaler för att stoppa det dödliga våldet.

I rapporten Socialstyrelsens utredningar av vissa skador och dödsfall 2022–2023 har Socialstyrelsen identifierat ett trettiotal brister i samhällets skyddsnät för att förhindra att barn och vuxna utsätts för dödligt våld eller försök till sådant. De åtgärder som rekommenderas är bland annat vidare satsningar på socialtjänstens, vårdens, Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens resurser i det våldsförebyggande arbetet.

På flera platser i landet rapporteras det att personalen arbetar under stark tidspress, tvingas till hårda prioriteringar och ofta enbart hinner med det allra mest akuta. Regeringen måste göra sitt yttersta för att vända den utvecklingen.

Herr talman! Rapporten rekommenderar också att uppföljningar görs vad gäller det kunskapsstöd som tagits fram och huruvida det har gett resultat för utsatta kvinnor. Dessutom måste samarbeten mellan myndigheterna stärkas. Vi socialdemokrater menar att regeringen måste ta Socialstyrelsens rapport på allvar och snabbt förverkliga rapportens ändringsförslag.

Regeringen måste också prioritera socialtjänstens förebyggande arbete med de män som slår. Genom lagändring har socialtjänsten numera ansvar för att de som utsätter andra för våld ska ändra sitt beteende. Det finns dock begränsad vägledning i hur detta arbete ska gå till.

Två konkreta saker som kan göras är att peka ut arbetet mot våldsutövare som ett prioriterat område och att regeringen tar initiativ till ett metodstöd till socialtjänsten i detta arbete. Vi måste också hitta nya metoder för att göra det lättare att lämna skadliga och farliga relationer.

Ett av de problem som kvinnojourer, forskningscenter och länsstyrelser uppmärksammar är hur husdjur används som ett led i våldet mot kvinnor. Genom att rikta våld och hot om våld mot det gemensamma husdjuret förhindrar förövare att deras partner lämnar relationen. Husdjuren används då som ett redskap i våldet mot kvinnan och barnen. Därför måste det finnas en möjlighet för polisen eller djurvårdande myndigheter att akut omplacera ett djur vid inkomna hot så att kvinnor och barn kan lämna en relation utan att deras husdjur dödas av en våldsam man.

Herr talman! Samhället måste också bli bättre på att vårda och stödja våldets offer. Därför vill vi inrätta fler kvinnofridscenter i landet. Vi vill utveckla en modell för koordinerade insatser mot mäns våld mot kvinnor mellan myndigheter. När barn utsätts för våld och övergrepp finns det i dag en välutvecklad modell där psykologer, socialtjänst, polis, läkare och åklagare samverkar i barnets intresse, så kallade barnahus.

Även inom kvinnofridsvården och vid ärenden om mäns våld mot kvinnor finns en stor efterfrågan på bättre samverkan mellan myndigheterna. Det är dags att utveckla en modell för koordinerade insatser även inom kvinnofridsområdet.

Herr talman! Vi vill också möjliggöra för den ideella jourrörelsen att värna, omhänderta och hjälpa våldsutsatta. De ideella kvinnojourerna har spelat en avgörande roll för våldsutsatta i Sverige. Samtidigt hotas kvinnojourrörelsen av resursbrist i och med höjda krav. Det är därför viktigt att regeringen tillser att de medel som krävs finns för att möjliggöra en vidareutveckling av de ideella kvinnojourerna.

Den 1 april 2024 trädde nya regler om skyddade boenden i kraft. De nya bestämmelserna innebär bland annat att alla privata aktörer måste ansöka om tillstånd för att få driva ett skyddat boende. Det är i grunden en bra förändring, som syftar till att få bort oseriösa aktörer. De höga avgifterna för att genomföra en prövning av dem som bedriver verksamheterna har dock ofta visat sig utgöra ett hinder för redan ansträngda kvinnojourer. Inte minst kvinnojouren i Uppsala har förklarat att avgiften för tillståndsansökan utgör en seriös utmaning för ekonomin.

Herr talman! Den kunskap, kompetens och erfarenhet som finns hos de ideella kvinnojourerna är inte utbytbar. Den har upparbetats över årtionden, samordnats i förbund och mellan enskilda verksamheter och fortsätter att vidareutvecklas. De eldsjälar som varje dag gör livet tryggare och bättre för våldsutsatta måste få det stöd som de behöver.

Därför vill vi att kvinnojourerna garanteras långsiktig och tillräcklig statlig finansiering, i synnerhet nu när det har blivit dyrare att driva skyddat boende. Dessutom måste regeringen säkerställa tydliga riktlinjer för hur kommuner ska kunna stödja vidareutvecklingen av kvinnojourernas kvinnofridsarbete.

Med det vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 17.

(Applåder)