Herr talman! Barn och unga är det viktigaste vi har. Inget barn ska behöva fara illa. Därför måste vi fokusera på tidiga insatser och motverka våld och annat som barn ibland utsätts för.

Det gäller att detta görs väldigt tidigt i ett barns liv och att de som träffar barn kan fånga upp signaler och samverka för att framför allt motivera föräldrar att hjälpa och stötta sina barn på rätt sätt eller ta emot hjälp i de fall då de brister. Ibland kommer treåriga barn till förskolan med smutsiga kläder. Då är det där vi behöver sätta in insatser.

Herr talman! Tyvärr upplever jag och Centerpartiet att man ofta börjar i fel ände när man talar om tidiga insatser. När man talar om förebyggande insatser handlar det om en senare period, när man har missat de treåriga barnen, och vad det leder till om barnen inte får den hjälp och det stöd de behöver.

Fokus i debatten, även när det handlar om socialtjänstens område, är ofta på att motverka och minska brott. Självklart måste det göras, men det är inte allt. För att motverka brott måste vi börja i rätt ände.

Den nationella uppföljningen av socialtjänstens omställning redovisar avslutade barnavårdsutredningar. Där kan vi se att skälet till att man blir aktualiserad av socialtjänsten i 26 procent av fallen är konflikt i familjerelationer. I 24 procent av fallen är skälet att barnet utsatts för fysiskt eller psykiskt våld. I 21 procent av fallen handlar det om att man brister i omsorg. I 5 procent av fallen handlar det om barnets egen kriminalitet.

Jag vill inte förminska detta, men jag vill ändå lyfta upp att vi måste börja mycket tidigare i stället för att lägga all energi på att prata om brottsförebyggande åtgärder. Det blir annars resultatet när vi missar de tidiga åren.

Herr talman! Det är en sådan bredd som vi i Centerpartiet saknar i samtalet om att ställa om ett samhälle så att alla barn och unga får en chans att må bra. Om vi på sikt ska kunna bryta gängkriminaliteten måste vi säkerställa att alla barn kan växa upp tryggt för att i framtiden bli trygga unga vuxna och sedan trygga vuxna.

Centerpartiet brukar ofta tala om kvalitetsuppföljning. Jag är överens med regeringen om att många bra saker görs. Även jag väntar på den nya socialtjänstlagen, som ska bygga på evidensbaserade metoder. Det är ganska märkligt att vi har väntat till 2025 innan vi säger att vi ska ha evidensbaserade metoder i socialtjänsten. Här är vi alltså helt överens. Men jag saknar ändå en uppföljning av kvaliteten. Vi måste få det vi vill ha när vi fattar olika beslut här i kammaren och när vi ger myndigheter olika uppdrag.

Om vi inte kan följa upp kvaliteten så att vi vet att det vi gör leder till något bättre för enskilda barn och unga vet vi ju heller inte vilka insatser vi ska göra sedan och vilka beslut vi ska fatta nästa gång. Förslag och beslut som kommer låter ofta bra i varje enskild del, men när vi lägger dem samman vet vi inte om det verkligen blir bra för barn och unga. Jag saknar svar på detta.

Låt mig ge ett exempel på när vi i Centerpartiet har reagerat. Ofta diskuterar vi Sis, den myndighet som ska ta hand om de mest utsatta barnen. Nyligen har myndigheten redovisat ett mått på kvalitetsförbättring – antalet rymningar har minskat. Det är jättebra att barn och unga inte rymmer från den verksamhet där de ska få vård och omsorg. Men vi vet inte om rymningarna minskat på grund av att man är bättre på att låsa dörren eller för att vården och omsorgen har blivit bättre. Kanske känner de inte längre ett behov av att rymma utan ser snarare att de får stöd och hjälp att bryta sitt beteende.

Jag ställde en fråga till generaldirektören om hur man följer upp kvaliteten. Till svar fick jag höra att det görs genom in- och utskrivningssamtal med barnen och de unga när de kommer till verksamheten och när de lämnar den. De flesta verkade tycka att det är bra.

Om detta är den kvalitetsuppföljning man har blir jag rädd. Det finns ju så mycket mer att följa upp. Jag hoppas och tror inte att detta är den enda kvalitetsuppföljningen, utan jag hoppas verkligen att man har mer. Men om detta är det svar som jag får när jag ställer en sådan fråga kan det här inte vara frågor som man ofta ställer, det vill säga hur man följer upp kvaliteten. Annars hoppas jag att man hade svarat att man gör det på fler sätt.

Herr talman! Jag har varit inne på att vi på många områden är överens med regeringen om att vi behöver göra saker och vilka saker vi behöver göra. Här vill Centerpartiet fortsätta att bidra. Vi vill samarbeta med både regeringen och alla andra partier i kammaren. Jag tror att alla partier vill det, för egentligen vill vi ju alla att kriminaliteten ska minska och att alla barn och unga ska få de insatser som de behöver.

I början av januari förra året bjöd regeringen in till ett möte där vi skulle prata om hur vi tillsammans kunde arbeta för att lösa problemen. Vid mötet sades att vi skulle ses igen för att fortsätta arbetet. I rummet upplevdes ändå att det fanns ett intresse av att jobba vidare. Det har nu gått över ett år, och vi har inte blivit inbjudna till något nytt möte för att jobba tillsammans.

Detta är ett av skälen till att Centerpartiet nu föreslår en barnrättskommitté som kan jobba med dessa frågor. Då kan vi gemensamt ta steg för steg för att öka kvaliteten och få ett helhetsperspektiv över socialtjänstens arbete. Det kan inte vara en ny fråga för varje ny regering, utan det måste vara något som gäller över mandatperioden så att vi kan säkerställa att alla barn och unga får den hjälp som de behöver.

Socialdepartementet arbetar bra och engagerat, men det smittar inte av sig på allt övrigt arbete som regeringen gör, vilket en tidigare talare också var inne på.

Avslutningsvis vill jag sammanfatta Centerpartiets syn på dessa frågor, herr talman. Barn är barn. De behöver vård och omsorg tidigt i livet. Om vi missar det kommer vi att behöva fortsätta med de symtom som kommer av att barn och unga far illa och hamnar i kriminalitet. Vi måste bli bättre på att följa upp kvaliteten för att veta våra insatser gör skillnad.

Jag yrkar bifall till reservation 19, men vi står självfallet bakom våra övriga reservationer.