Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Helene Odenjung hjärtligt välkommen till socialutskottet. Tack för ett mycket bra anförande!

Jag noterade att ledamoten hänvisade till den nya socialtjänstlagen och kravet på evidens och beprövad erfarenhet. Jag tror att vi är många som är glada över att den skrivningen finns med så att ungdomsvård och andra sociala insatser, precis som hälso- och sjukvården, ska ha det kravet.

Samtidigt blir jag lite brydd när jag läser Tidöavtalet, som Liberalerna har skrivit under. Där står det att LVU oftare ska användas för att tvångsomhänderta barn. För mig blir det lite märkligt att ha som självändamål att öka antalet tvångsomhändertaganden när vi vet att det är väldigt dålig prognos för de barn som blir tvångsomhändertagna.

Vi vet också att det finns situationer där man måste tvångsomhänderta barn, men det finns ju så mycket vi kan göra långt innan. Min förhoppning är att den nya socialtjänstlagen ska innebära att det inte behöver gå så långt som till tvångsomhändertaganden.

Jag är därför nyfiken på ledamotens syn på den skrivning som finns i Tidöavtalet kontra det som nu har hänt på socialrättens område med den nya socialtjänstlagen. Gäller skrivningen i Tidöavtalet fortfarande?