Fru talman! ”I en tid av allvarlig instabilitet och stora förväntningar från människorna i EU kommer de val som vårt EU gör i år sannolikt att forma Europa under årtionden framöver.”

Så inleds kommissionens arbetsprogram för 2025, det dokument som sammanfattar kommissionens arbete och prioriteringar inför det närmaste året. Man kan säga att det är kommissionens vägkarta, och det är detta som vi är här för att debattera.

Dokumentet täcker alla delar av kommissionens områden, men i utrikesutskottets granskning har särskilt det utrikes- och säkerhetspolitiska området varit i fokus. Det är även vad jag kommer att fokusera på.

Fru talman! EU startade som ett fredsprojekt. Efter två på varandra tätt följande världskrig skulle man genom kol- och stålgemenskapen binda ihop ländernas ekonomier och omöjliggöra krig mellan de europeiska staterna framåt. Nu är säkerhetspolitiken åter högst upp på agendan. I morgon ska EU:s statsministrar ha möte i Europeiska rådet. Dessa möten har alltmer kommit att domineras av säkerhetspolitik och säkerhetsläget i Europa.

I arbetsprogrammet konstateras att Rysslands anfallskrig mot Ukraina är ett existentiellt hot mot Europa och EU. Det är ett konstaterande som vi socialdemokrater självfallet instämmer i. Det är också därför vi ser med så stor oro på den nuvarande utvecklingen.

Den regelbaserade världsordningen, grundad på folkrätten och internationell lag, är förutsättningen för långsiktig global fred och respekt för mänskliga rättigheter. Den regelbaserade världsordningen, som vi sedan andra världskriget har kunnat luta oss emot, står under multipla hot, bland annat från Ryssland, genom invasionen av Ukraina, anspråken på landområden i länder som Moldavien och Georgien och försöken att infiltrera politiken i EU-länder och på Balkan.

Tyvärr måste vi nu också konstatera att den regelbaserade världsordningen undermineras också av den nya amerikanska administrationen. Vi har sett oacceptabla utspel om att USA ska överta Grönland och Panamakanalen, hot om våld mot ett Natoallierat land och krav på att få lägga under sig delar av Ukrainas naturtillgångar.

Sverige och EU-kommissionen måste i detta nya läge klart markera mot alla sådana anspråk, mobilisera EU till stöd för FN-stadgan, den regelbaserade världsordningen och internationell lag samt bygga ett brett globalt stöd för dessa principer.

Fru talman! Det är viktigt att tala klarspråk om att dessa principer måste gälla alla stater och att ingen kan sätta sig över dem. Vi kan aldrig acceptera dubbla måttstockar. Det innebär exempelvis att samma krav som ställs på att Ryssland måste lämna Ukraina också måste ställas på att Israel ska lämna ockuperad mark, avbryta bosättarpolitiken, utrymma de illegala bosättningarna i Palestina och återuppta vapenvilan.

I rådande läge måste EU-kommissionen prioritera att utveckla relationerna med andra länder som står upp för den regelbaserade världsordningen, länder som Kanada och Australien. Vi ser även att det kommer att bli viktigt att bygga ut samarbetet mellan EU och länder i det globala syd – i Afrika, Latinamerika och Asien.

Fru talman! Mycket har hänt sedan kommissionen presenterade sitt arbetsprogram i början av februari. Det europeiska samarbetet är viktigare än någonsin, men vi står inför en av våra största gemensamma utmaningar. Det syns dock inte riktigt i kommissionens arbetsprogram. Att garantera Europas säkerhet är den överordnade frågan för det europeiska samarbetet. Att vi nu ska hantera ett arbetsprogram där den nya verklighet vi har att förhålla oss till inte finns med är problematiskt. Då förlorar programmet sin funktion och blir inte den vägkarta som det är tänkt att vara.

Fru talman! Att hålla ihop EU och att med en stark gemensam röst stå upp för folkrätten och den regelbaserade världsordningen är en av EU:s viktigaste uppgifter i det här läget. Det krävs en ordentlig analys av vad den nya säkerhetspolitiska situationen innebär, av vad konsekvenserna av de kraftiga förändringarna i det amerikanska biståndet innebär, av hur EU kan stärka sina relationer till andra länder och organisationer och av hur vi kan öka vår samverkan.

En sak vet jag att vi alla här inne är överens om: Ett fredsavtal måste ske på Ukrainas villkor.

För att återgå till den första meningen i arbetsprogrammet: De val som vårt EU gör i år kommer sannolikt att forma Europa under årtionden framöver. Det förpliktar.