Fru talman! Det är naturligtvis sant att det här är större än bara en ekonomisk fråga. Men det går inte att sticka under stol med att ekonomin är en väldigt viktig del i människors liv. Blir man av med jobbet är det en av de första saker som drabbar en. Oro för hur man ska klara ekonomin är ett av de hinder som människor upplever när det kommer till att göra det man bör för att söka jobb. Jag tycker därför inte att man kan vifta bort det.

Dessutom är det ju så, som ministern också sa, att det psykosociala är väldigt viktigt och någonting som man drabbas av problem med när man blir arbetslös. Pressen att tvingas avsäga sig ännu mer, skära ned och kanske ta lån och försätta sig i en ännu sämre situation med ovissheten om man faktiskt kommer att få ett jobb inom en rimlig tid blir då en extra pålaga.

Det är jättebra att det i alla fall finns några andra förslag, till exempel stöd till arbetsgivare som i bästa fall vill göra rätt för sig, för det finns ju rätt mycket pengar att tjäna för samhället om man tar itu med de här problemen. Det handlar dels om att kunna dämpa psykiska problem, något som vi har varit inne på, dels om de vinster för samhället som det innebär att människor med hög kompetens kommer tillbaka till arbetslivet och inte behöver belasta systemen. Där är vi nog väldigt överens.

Problemen ligger, som ministern också var inne på, hos arbetsgivarna som utövar diskriminering. Informationsinsatser och stöd till dem som gör det här omedvetet kan naturligtvis vara bra. Jag tror dock att det kommer att behövas mer. Vi behöver titta på hur vi på ett bättre sätt övervakar att sådant inte sker, och vi behöver se till att straffen för dem som åldersdiskriminerar också är kännbara.

Här har vi som jag ser det ett jättejobb att göra, för det här är ett svårt och i många stycken dolt problem. Det är väldigt lätt för den som diskriminerar att bara säga ”Nej, nej, det var inte så vi gjorde urvalet!” och bara låtsas som att det regnar. Det gäller naturligtvis diskriminering på alla grunder men framför allt på grund av ålder.

Det finns många system för att se hur det ser ut på samhällsnivå, men när man går till individen blir det väldigt svårt att pinpointa varför en viss person inte fick den anställning man sökte. Det här behöver vi lägga betydligt mer resurser på, för jag tror verkligen att detta är någonting som sker systematiskt på ett sätt som inte kommer upp till ytan i dag. Jag hoppas att ministern kan lägga lite krut på det de kommande åren.