Fru talman! Jag tror inte att lösningen på åldersdiskriminering är att göra förändringar i akassan, utan det är själva diskrimineringen som vi behöver komma åt. Att bli diskriminerad och utestängd från arbetsmarknaden är ju så mycket mer än en ekonomisk fråga. Att inte vara på arbetsmarknaden innebär ofta stora psykosociala problem för den som stängs ute, och därför måste vårt fokus helt enkelt vara att komma åt själva diskrimineringen i sig.

Här är det såklart arbetsgivarna som har det yttersta ansvaret att följa den lagstiftning som vi har. Som jag sa i mitt tidigare inlägg är Diskrimineringsombudsmannen den myndighet som både granskar enskilda fall av diskriminering och ofta arbetar med förebyggande insatser för att se till att diskriminering inte sker.

Regeringen tog i höstas emot departementspromemorian Ett mer hållbart och längre arbetsliv som fokuserar på just den här frågan. I denna departementspromemoria finns också vissa konkreta förslag, dock inte det som interpellanten lyfte. Här föreslås bland annat att Diskrimineringsombudsmannen ska få i uppdrag att vidta särskilda insatser för att stärka arbetsgivares förebyggande och främjande arbete för att motverka åldersdiskriminering. Detta ska göras bland annat genom att granska arbetsgivares förebyggande arbete mot diskriminering och för lika rättigheter och möjligheter, de så kallade aktiva åtgärderna, och sedan utifrån resultatet av dessa granskningar och annan befintlig kunskap utveckla och sprida kunskapsstöd på området riktat till arbetsgivare. Detta är förslag som nu bereds inom Regeringskansliet.