Fru talman! Det är glädjande att höra att ministern instämmer med mig om att det finns ett stort problem. Däremot fanns det inte så mycket insikter om vad som ska göras eller antydan till vad man kommer att göra. Visst har lagstiftningen funnits på plats ett bra tag, och det är en anledning till att jag har ställt frågan. Problemet kvarstår, eller växer i värsta fall, och det blir värre snarare än tvärtom.

Diskrimineringsgrunden har funnits ett bra tag, men särskilt mycket händer inte. Däremot ser vi en del saker som blir sämre. Vi får en ny akassa i oktober i år, och ersättningarna sänks redan vid dag 100. Åldersdiskrimineringen visar sig bland annat genom att det tar betydligt längre tid för människor som är äldre och som har blivit av med jobbet att komma tillbaka till arbete. Fastän de gör precis allt de ska, sköter sig och använder alla medel de har tar det längre tid än för yngre människor.

Att då införa en sådan här gräns som så tydligt drabbar den äldre gruppen kan jag inte se annat än som ett steg i att ytterligare diskriminera just de äldre på arbetsmarknaden.

Före den här lågkonjunkturen tog det i snitt 76 dagar för människor som blev av med jobbet att komma tillbaka i arbete. Vi vet att det tar längre tid för de äldre, och då är det naturligtvis också så att det är en majoritet av dem som kommer över snittgränsen och därmed drabbas av den här utvecklingen.

Det finns en hel del som man skulle kunna göra i stället. Man skulle till exempel kunna se till att människor över en viss ålder fick en längre tid med a-kassa, just med hänvisning till den här problematiken. Med samma hänvisning skulle man också kunna se till att Arbetsförmedlingen får ytterligare medel för att jobba med den här gruppen så att de får lite extra stöd.

Det är två saker som man skulle kunna göra. Att jobba på som vi har gjort hittills tycker jag inte känns som ett alternativ. Det behöver göras mer.