Fru talman! Patrik Lundqvist har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att minska problemen med åldersdiskriminering på arbetsmarknaden som drabbar dem som blir arbetslösa sent i livet.

Jag vill tacka ledamoten för frågan och engagemanget.

Inledningsvis vill jag understryka problembilden som ledamoten lyfter upp, det vill säga att forskning visar på åldersdiskriminering som innebär att sökande mer sällan kallas på intervju efter 40-årsåldern. Sannolikheten att bli kontaktad faller snabbare med åldern för kvinnor än för män.

Åldersdiskriminering och ålderism drabbar både samhället i stort och enskilda individer. Vi går miste om kompetens och de olika perspektiv som åldersmångfald innebär samt utestänger människor som kan och vill arbeta längre upp i åldrarna.

Lagstiftningen finns på plats. Diskriminering på grund av ålder är förbjuden i arbetslivet enligt diskrimineringslagen. Lagen kräver också att alla arbetsgivare ska arbeta förebyggande och främjande för att motverka diskriminering och verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett bland annat ålder. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen följs och har därmed en viktig roll i arbetet mot diskriminering.

Fördomar, attityder, uppfattningar och förväntningar beträffande olika åldrar utgör många gånger hinder för att uppnå lika rättigheter och möjligheter. Vi behöver därför fortsätta arbetet för att nå målet om ett samhälle fritt från diskriminering.