Fru talman! Varför behöver då regeringen beakta Pliktmaterialutredningens förslag? Jo, en av Kungliga bibliotekets uppgifter är att samla in och bevara morgondagens kulturarv, precis som statsrådet sa nyss. Utifrån nuvarande pliktlagstiftning saknas stöd för insamling av viktiga delar av nuvarande och kommande generationers publicering och konsumtion av medier och nyheter, till exempel publiceringar på sociala medier.

Om man tittar på hur kanalval för samhällsnyheter skiljer sig åt mellan dem som är födda på l900-talet respektive 2000-talet ser man stora skillnader. De som är födda efter millennieskiftet har inte tv-kanaler som förstahandsval som befolkningen i stort, utan de tar främst del av samhällsnyheter i sociala medier. De använder också traditionella medier i betydligt lägre utsträckning än de som är födda på l900-talet. Faktum är att sociala medier sammantaget är den enda nyhetskälla som fler födda på 2000-talet använder jämfört med dem som är födda på 1900-talet.

Facebook är den tjänst på sociala medier som flest svenskar konsumerar samhällsnyheter på, följt av Instagram, Youtube och Twitter. Och av oss som är födda på l900-talet använder endast 1 procent Tiktok för samhällsnyheter.

En ny lagstiftning ger också långsiktiga samhällsekonomiska besparingar och innebär en anpassning till samhällets digitalisering. Om Kungliga biblioteket kan få laglig tillgång till digitala tryckfiler undviker man en framtida både kostsam och onödig digitiseringsprocess av böcker, tidskrifter, vardagstryck med mera, och processen kan då koncentreras till det historiska materialet.

En annan vinst är att forskningen ges förutsättningar att förstå exempelvis hur information och desinformation sprids i samhället, kan synliggöra påverkanskampanjer, fake news, och vidare också ta del av digitala versioner av sådant som bara samlas in som fysiska böcker, exempelvis eböcker.

Så därför, fru talman, är det viktigt med en ny pliktlagstiftning.