Fru talman! Jag får börja med att tacka för svaret, även om det var med en viss förundran jag kunde konstatera att det var identiskt med de svar jag fått skriftligt de senaste åren av både statsrådet Mats Persson och statsrådet Johan Pehrson i frågan. Jag är förundrad eftersom den här frågan ju knappast är någon brännhet politisk fråga som skulle kunna skapa konflikter. Tvärtom borde den vara intressant för utbildningsministern eftersom den i hög grad rör en viktig myndighet, Kungliga biblioteket, och den framtida forskningen.

Som jag skrev i min interpellation är nuvarande pliktlagstiftning från 1993 respektive 2012, vilket normalt inte på något sätt är ålderstiget. Men just i detta avseende är lagstiftningen väldigt omodern och helt oanpassad till den digitala utvecklingen och det ständigt förändrade medielandskapet och har så varit ett bra tag.

Den mediala utvecklingen och de stora förändringarna i hur publicering sker ledde fram till direktiv för en utredning med uppdraget att få fram en ny och ändamålsenlig lagstiftning 2019. Dessförinnan hade Kungliga biblioteket av dåvarande regering fått i uppdrag att göra en utredning, vilket utmynnade i en rapport som hette Plikten under lupp. Kungliga biblioteket varnade där för vad som händer med ett pliktbibliotek om det insamlade materialet inte håller måttet.

Sedan kom då utredningen Papper, poddar och … Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial 2021, där utredaren lämnade ett gediget förslag på hur pliktinsamlingen av material kan utformas så att den blir medie, teknik- och formatoberoende. Man kan väl kort säga att förslaget är en rejäl utvidgning av vad som ska samlas in, bevaras och tillgängliggöras som pliktexemplar. Pliktmaterialutredningen föreslår också att pliktlagstiftningens syfte ska framgå av lagens inledande bestämmelse.

Det har ju gått några år sedan utredningen lade fram sitt förslag. Som jag tidigare sa har jag ställt frågor i ärendet men bara fått till svar att arbete pågår i Regeringskansliet. Det kan jag förstå, men det känns onekligen lite fattigt att det inte finns någon vision om arbetets fortskridande. Ny lagstiftning ska naturligtvis göras ordentligt, men jag ställer ju frågan eftersom jag vet att detta ställer till det för Kungliga biblioteket, som får lägga väldigt mycket tid på att tolka den gamla lagstiftningen och inte ges möjlighet att samla in det material som nutiden förser oss med. Det kommer också att bli svårt för myndigheten Kungliga biblioteket att stödja forskningen adekvat om pliktlagstiftningen inte ger möjlighet att samla in relevanta medieformer.

Min fråga står alltså fast. Finns det någon plan?