Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Jag skulle gärna vilja lyfta en del av statsrådets svar på interpellationen som väcker stor oro, nämligen regeringens inställning till föräldrainflytande.

Statsrådet säger att regeringens ambition är att minska vårdnadshavarnas möjlighet att påverka undervisningen. Det är ett anmärkningsvärt ställningstagande. Föräldrar är de som känner sina barn bäst, och de ska ha särskild insyn i och möjlighet att påverka vad deras barn lär sig i skolan.

Skolans uppdrag är att undervisa, men det betyder inte att den ska få driva pedagogiska metoder utan transparens och utan att föräldrar får veta vad deras barn utsätts för. Det handlar inte om att föräldrar ska bestämma över varje enskild lektion; det är inte detta det handlar om. Det handlar om rätten att få information om och insyn i undervisningen. I dag ser vi exempel på att genuspedagogiska inslag introduceras utan att hemmet informeras. Det skapar oro och minskar förtroendet för skolan.

Utvecklingen är inte unik för Sverige. I Storbritannien har The Times rapporterat om föräldrar som reagerat på att skolor infört genuspedagogiska inslag utan att informera hemmen, vilket har lett till krav på större transparens.

När skolor inför pedagogiska metoder utan dialog med föräldrar riskerar det att skapa motsättningar mellan hem och skola i stället för samarbete.

Fru talman! En välfungerande skola bygger på samverkan mellan lärare, elever och föräldrar. Föräldrar är inte ett störningsmoment i skolan; de är en tillgång. De ska inte ersätta lärarna, men de ska inte heller utestängas från frågor som rör deras barns utbildning.

Att regeringen vill begränsa föräldrarnas inflytande riskerar att försämra elevernas skolgång och skapa en djupare klyfta mellan skola och hem. Lärarna ska ha mandat att undervisa, men det får inte bli en ursäkt för att hålla föräldrar utanför viktiga beslut.

Respekt för lärarna är avgörande, men lika viktig är respekten för att föräldrar är en naturlig del av barnens utbildning. Om vi fortsätter att exkludera vårdnadshavare från skolan, vad händer då med tilliten till skolsystemet? Om föräldrarna upplever att deras åsikter ignoreras minskar förtroendet för skolan, och samarbetet försvagas.

Elever lyckas bäst när skolans arbete backas upp av hemmet. Föräldrar och lärare är inte motparter. De är båda avgörande för barnens skolgång. En skola som begränsar föräldrars insyn underminerar det förtroende som behövs för att skapa en trygg och kunskapsfokuserad skolmiljö.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsrådet: Varför anser regeringen att just denna fråga ska undantas från det inflytande som föräldrar har rätt till?