Fru talman! Tack till statsrådet för svaret på min interpellation!

Det är positivt att regeringen säger sig vilja stärka skolan och förbättra elevernas kunskapsresultat. Men jag funderar lite på att regeringens ambitioner med genuspedagogik fortfarande får plats i utbildningen, trots att dess effekter på kunskapsutvecklingen är högst oklara.

Genuspedagogik har blivit ett begrepp som många lyfter fram som en metod för att skapa jämställdhet och bryta traditionella könsroller. Men det centrala är inte vad pedagogiken säger sig vilja uppnå, utan vad resultatet faktiskt blir.

Enligt Jämställdhetsmyndighetens egen forskningsöversikt från 2023 finns det inga entydiga belägg för att genuspedagogiken bidrar till förbättrade akademiska prestationer. Samtidigt är skollagen tydlig med att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Så hur kan det vara rimligt att fortsätta använda en metod som saknar just detta?

Fru talman! Svenska skolor befinner sig i en kris. Kunskapsresultaten sjunker, elevernas läsförmåga försämras och studieron brister. I en sådan situation borde vi ha all fokus på att förbättra undervisningen, se till att varje elev får den kunskap den behöver och stärka lärarnas förutsättningar att bedriva undervisning av hög kvalitet. I stället används resurserna till pedagogiska experiment som inte har visat sig leda till bättre skolresultat.

Statsrådet framhåller att skolan ska förmedla både kunskaper och värden. Jämställdhet är en självklarhet, men det betyder inte att undervisningen ska präglas av en viss ideologisk inriktning. Rättvisa, lika möjligheter och respekt för varandra är grundläggande värderingar, men de behöver inte paketeras i en pedagogik som saknar vetenskaplig förankring.

Regeringen säger sig vilja rensa upp i läroplanen och förenkla den, men samtidigt får ovetenskapliga metoder fortsatt utrymme. Att ändra i dokument är enkelt, men det löser inte problemen om skolan i praktiken fortsätter att präglas av ideologi i stället för kunskap.

Det viktiga är att undervisningen i praktiken är fri från ideologisk påverkan och att skolans resurser går till att stärka elevernas faktiska kunskaper. Vi behöver en skola som bygger på fakta och inte på teorier som saknar stöd i forskningen.

Fru talman! Min fråga till statsrådet är därför: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att undervisningen i svenska skolor fokuserar på kunskapsförmedling och inte används som ett verktyg för ideologisk påverkan?