Fru talman! Skolan och skolans personal har ett ansvar att se när barn riskerar att fara illa eller far illa. Ansvaret att anmäla sådant till socialtjänsten är väldigt långtgående.

Det är dock naturligtvis också så att föräldrar har ett ansvar. Jag tillhör dem som tycker att föräldraansvaret i Sverige ibland inte är tillräckligt långtgående och att vi inte ställer tillräckliga krav på föräldrar när det gäller att ta diskussioner med barnen om vad som är rätt och riktigt och vad som är fel. Det handlar om att se till att barnen kommer till skolan och att de äter frukost. Det handlar också om att fråga hur det går i skolan, hjälpa till med läxor och så vidare. Allt detta är viktigt.

Jag håller med om att det är ett stort problem om barn inte äter och om det faktiskt påverkar deras skolgång. Det finns lagstiftning som ger stöd för att motverka detta, men detta är inte bara en fråga för skolan utan också ett föräldraansvar.

Jag vet att det finns exempel där föräldrar med muslimsk bakgrund inte tycker att deras barn ska fasta utan ser att det kan få konsekvenser för skolresultaten. Det kan finnas ett slags kompistryck; det har blivit lite inne att fasta i en del grupper. Detta måste skolan på något sätt adressera. Det beror naturligtvis också på hur gamla barnen är – klarar de att ta detta ansvar själva, eller bör man säga till barnen att det faktiskt inte är rimligt?