Fru talman! Tack, skolminister Lotta Edholm, för svaret!

Skolministern tar upp en väldigt viktig punkt, nämligen att våga ta debatten. Det gäller inte bara i riksdagens kammare utan också på kommunnivå och regionnivå i hela Sverige. Det är viktigt att våga lyfta problematiken i skolor, för det är väldigt viktigt för skolpersonal och rektorer att ha de verktyg de behöver för att våga tala om problematiken. Jag kan bara nämna att jag lade upp den här frågan i sociala medier när jag skickade den till skolministern. Jag och min familj har blivit dödshotade bara på grund av att jag ville ställa en fråga. Det finns många människor i vårt samhälle som inte ens tål kritik. De tål inte en fråga, och det här är ett riktigt problem i vårt samhälle.

I en perfekt värld där alla barn fritt får välja och har yttrandefrihet och religionsfrihet, och där lärare och pedagoger vågar anmäla misstankar när barn far illa i skolan, hade statsrådets svar varit helt tillräckligt. Vi vet dock alla att vi inte lever i en perfekt värld. Tyvärr bekräftas detta gång på gång genom avslöjanden i svenska medier. De visar hur islam och islamism vill förändra vårt samhälle och levnadssätt i grunden. Religionsfrihet innebär inte bara rätten att utöva sin religion i frihet. Den bör också säkerställa att människor – särskilt barn – har rätt till frihet från skadliga och människofientliga religioner och ideologier.

Jag vill inte avvika från sakfrågan, men det faktum att vi tillåter slöja på små flickor i våra förskolor och grundskolor i Sverige är ett tydligt tecken på hur islamism smyger sig in i vårt samhälle. Det är också ett bevis på hur långsamt vårt arbete går när det gäller att hjälpa de barn som fråntas sin barndom på grund av föräldrarnas förlegade tankesätt.

Vi i Sverigedemokraterna anser att skollagen tydligt och kraftfullt måste försvara barns möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. Religiösa och kulturella traditioner som försämrar deras frihet och deras koncentrations- och prestationsförmåga ska förhindras. Såväl huvudmän som rektorer måste ges ett tydligare ansvar för att hjälpa dessa barn, och det bör övervägas att utvidga regelverket kring orosanmälan till att även omfatta dessa situationer. Det jag menar med den här interpellationen är helt enkelt att vi måste våga ta debatten. Som statsrådet nämnde väldigt bra och välformulerat gäller det inte bara i den här kammaren, utan vi ska våga ta debatten i våra kommuner och i våra regioner. Den personal och de rektorer som finns i våra skolor ska våga bemöta detta problem.