Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret och för debatten!

År 2020, före pandemin, hade Sverige 528 intensivvårdsplatser. Nu, med en befolkning som är några hundratusen större finns det färre platser – en beräkning var 490 platser. Trots pandemin och trots insikten att intensivvårdens kapacitet var för liten är antalet alltså ännu mindre nu, trots att Socialstyrelsen är tydlig med att antalet platser behöver öka med mellan 10 och 20 procent.

En helt avgörande pusselbit för att öka vårdplatserna generellt är kompetensförsörjningen. För att säkra den krävs ett nationellt ledarskap. Ett redskap är den nationella planen för kompetensförsörjning, som vi har nämnt, och den färdigremitterade utredningen om verksamhetsförlagd utbildning, vulf, som regeringen direkt kan gå vidare med.

Ett annat redskap är Socialstyrelsens förslag till åtgärder i den nationella planen för att minska bristen på vårdplatser, som i mångt och mycket överensstämmer med de andra utredningar som vi har nämnt. Det finns också helt andra förslag som handlar om att staten borde agera för att minska bördan av administrativa krav från nationella aktörer. Det tror jag är ett mycket bra förslag.

Det jag inte hittar är en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om vårdplatser, men detta har statsrådet kommenterat.

Det civila försvaret är också en viktig aspekt. Jag vill därför avsluta med något som Aida Hadžialić, regionråd från S i Stockholm, har sagt: Sverige befinner sig i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Då går det inte att sätta välfärden på svältkur. Sjukvården måste rustas för att klara extrema situationer, och det behöver gå fort.