Herr talman! Jag tackar ledamöterna Vikström och Boulwén för deras inlägg.

Låt mig börja med frågan om kompetensförsörjningen, som är helt avgörande för vår hälso- och sjukvård. Jag är väldigt glad över att interpellanten kopplar Nationella vårdkompetensrådet och ökad vårdkapacitet till varandra, för de hänger helt ihop. Det var också därför vi valde att inte längre enbart ha överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner som styrmedel utan ha en förordning som säger att man ska lyckas med tre saker för att få och behålla pengarna – annars får man betala tillbaka dem: öka vårdkapaciteten, korta köerna och lägga pengar på kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Det är just denna tredje del, kompetensförsörjning och arbetsmiljö, som är nyckeln till de andra två, ökad vårdkapacitet och kortare köer. Därför är jag väldigt glad över att interpellanten lägger ihop detta med Nationella vårdkompetensrådet, för det hänger verkligen ihop.

Det är förstås intressant med initiativ från Socialdemokraterna i riksdagen. Vi har dock under den här mandatperioden fattat beslut om en förordning, ett styrande dokument, som innebär att man får betala tillbaka pengarna om man inte levererar ökad vårdkapacitet och förbättrad arbetsmiljö.

Interpellanten lyfte också frågan om de många varslade. Det är verkligen inte bra att varsla många, för det skapar känslan: Hur blir det för mig framöver? Men glädjande nog har regionerna lyssnat till beskeden från regeringen. Vi gav också 9 miljarder under förra året för att minska risken för uppsägningar. Det är väldigt få som har sagts upp från svensk hälso och sjukvård. Det är inte i närheten av tusentals.

När regeringen förra våren befarade att 5 000–6 000 personer skulle sägas upp lade vi ytterligare 6 miljarder till de tidigare aviserade 3 miljarderna. Sammantaget motsvarade det 10 500 sjukskötersketjänster. Det gavs extra medel för att man skulle minska risken för uppsägningar, och man har verkligen svarat mot det. Detta är nödvändigt för att vi ska klara framtidens och dagens hälso- och sjukvård.

Den nationella planen för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning innehåller väldigt många olika förslag. Hela slutredovisningen är på så där 120 sidor, så det är klart att man inte kan gå igenom allt, men för varje åtgärdsförslag talas det om vem som har i uppdrag att genomföra det. Det borgar också för att vi framöver kan följa upp om den kommunala, regionala och statliga nivån har gjort sitt och se hur vi ska gå vidare framåt.

Jag vill lyfta fram en av slutsatserna i det här dokumentet, som interpellanten också nämner, nämligen att de regionala vårdkompetensråden har kommit olika långt. Ett av de arbeten som jag tror behöver göras framöver är att se till att det i hela landet finns regionala vårdkompetensråd som uppfattar sig ha det mandat de behöver för att tillsammans kunna göra kloka insatser. Men hittills har de fungerat lite olika. Detta är nog helt naturligt, när det har startat på det här viset. De behöver bli mer ensade, så att de gemensamt har den kraft som krävs när de samlar alla aktörer för att vidta kloka åtgärder.

I övrigt tycker jag att ledamoten Boulwén gick igenom Nationella vårdkompetensrådets förslag väl, så jag behöver inte upprepa dem.