Herr talman! När man vet att man ska få ett så här kort svar är det tur att man inte har ställt frågan som en skriftlig fråga, utan i stället kan ställa följdfrågor.

Så här ser det ut: Moderaterna har länge velat sälja av statliga bolag. Tidningen Publikt har en lista från 2003 på 20 bolag som Moderaterna ville sälja då. Moderaterna har många gånger gått till val på att sälja av statliga bolag. Även under de tidigare regeringsåren 2006–2014 sålde Moderaterna ett antal bolag. Men man behöver inte backa så långt tillbaka i tiden, utan man kan gå till förra mandatperioden när Elisabeth Svantessons statssekreterare var näringspolitisk talesperson för Moderaterna och motionerade om att ett antal bolag behöver säljas.

I valrörelsen gick Tidöpartierna till val på att lite olika konstellationer av bolag skulle säljas, men alla Tidöpartierna ville sälja fler statliga bolag. Statssekreterare Lars Hjälmered sa när regeringen tillträdde, i rak motsats till vad partierna hade sagt i valrörelsen, att det nu inte finns några aktuella förslag om försäljning.

Sedan gick det två år, och därefter kom nyheten att staten säljer Bilprovningen. Sedan kom nyheten i Dagens ETC att finansministern på en stämma med Moderata Ungdomsförbundet har sagt att mer kommer. Efter det deltog finansministern i en interpellationsdebatt och gav sken av att inga fler bolag skulle säljas. Hon korrigerade mina ståndpunkter och speglade den egna politiken förd under den förra mandatperioden för att spela ned att fler bolag skulle säljas.

Så gick det tre dagar. Sedan kom beskedet att staten säljer nästa bolag.

Nu står vi här, och finansministern har levererat det mycket korta svaret, som innebär att inga fler bolag ska säljas under mandatperioden. Varför ska någon som har följt frågan lita på finansministerns ord?