Herr talman! Tack, ledamoten Linus Sköld, för interpellationen!

Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur. Tidigare konjunkturnedgångar, till exempel under pandemin eller finanskrisen, har varit väldigt djupa men ganska snabba med att gå upp. Nu är det en helt annan typ av konjunktur.

Varför det? Sverige är ett räntekänsligt land. Det är väldigt många svenskar som är högt belånade och som samtidigt har korta räntebindningstider. I USA är det betydligt fler – jag tror att det är uppåt 80 procent – som binder sina lån i uppemot 30 år. När räntan snabbt går upp blir de då inte lika påverkade som man blir i Sverige.

Det har varit några tuffa år för Sverige och för många andra länder i EU. När det gäller Sverige och den konjunktur vi befinner oss i och den jag ser framför mig är jag inte nöjd förrän Sverige och hushållen kommer ur konjunkturen starkare.

Den budget som vi nu lade på riksdagens bord och som började gälla för bara några månader sedan är en expansiv budget. I lågkonjunkturer brukar man använda finanspolitiken till att sätta fart på ekonomin. De första två åren höll vi tillbaka något eftersom vi inte ville bidra till en fortsatt hög inflation. Den var 10 procent när jag fick det här jobbet, och det var helt förödande. Om kostnaderna skulle fortsätta att öka i den takten skulle både hushållen, företagen och samhällsekonomin drabbas väldigt hårt.

Nu spår IMF och andra prognosmakare att Sverige kommer att ha en hyfsad tillväxt i år, bland de bättre av de västerländska ekonomierna. Det återstår att se. Det handlar om två saker. Det handlar naturligtvis om att konsumtionen ska komma igång, men med den osäkerhet och oförutsägbarhet som finns i vår omvärld är det inte märkligt att många konsumenter håller tillbaka. Den andra delen är just vad som händer i omvärlden.

Vi har grundfundamenten för att klara detta. Vi har en stark ekonomi och starka offentliga finanser. Vi kan använda den styrkan till att göra mer om så krävs. Men det handlar också om vad som händer i USA, i Tyskland, i Frankrike och på olika ställen runt om i världen med partner och handelspartner som vi är beroende av.

Jag har många gånger pratat om den tyska ekonomin. Den har hackat ganska ordentligt under några år. Nu kommer en ny regering på plats. Jag hoppas att det kan skapa stabilitet och att den också kan sätta fart på det som Tyskland så väl behöver.

Vad försöker jag säga med allt detta? Jo, att Sverige står på en stabil grund men befinner sig i en lågkonjunktur. Vi ser nu att en återhämtning började i slutet av förra året, men vi befinner oss fortfarande i en lågkonjunktur. Den budget som precis har börjat verka är expansiv för att sätta fart på hjulen, tillsammans med Riksbankens räntesänkningar.

Men omvärlden har väl aldrig varit så osäker som nu. Det har vi sagt nästan varje dag i fem år nu, kan det kännas som, men den är osäker. Därför kan det hända saker i vår omvärld som gör att Sveriges återhämtning tar längre tid. Men vi står starka, och det jag ser framför mig är att konkurserna i januari i år var något färre än i januari förra året. Vi ser en återhämtning. Det kanske är för tidigt att ropa att ljuset i tunneln är starkt, men jag tror det. Jag gör den bedömningen. På vägen kan det dock hända mycket.

Stolt är jag inte förrän vi har tagit oss ur detta, svensk ekonomi växer betydligt mer än i dag och svenskarna har bättre köpkraft.