Herr talman! Elisabeth Svantesson är påtagligt nöjd i sitt svar. Jag skulle säga att facit för en finansminister, eller det man utvärderar sin insats på som finansminister, borde vara tillståndet i den svenska ekonomin.

Nu vänder inflationen uppåt igen. De första höjningarna av boräntor har börjat komma efter en kort period av sänkningar. Arbetslösheten är den högsta på decennier. Det är rekord i skuldsättning hos Kronofogden; svenskarnas skulder till Kronofogden ökade med 52 miljoner om dagen förra året.

Tillväxtsiffrorna är i Europas bottenliga. Ett annat inte så smickrande rekord är det i konkurser under föregående år. Över 10 000 bolag gick i konkurs förra året. Jag tog min utgångspunkt i statistiken för mitt hemlän, nämligen Norrbotten, när jag ställde interpellationen. Vid den tidpunkten fanns bara statistik till och med januari månad. Förra året hade Norrbotten den högsta konkurssiffran på minst ett decennium. 160 bolag som tillsammans omsatte 567 miljoner och sysselsatte 306 personer gick i konkurs under 2024. Och det här året har inte börjat bättre; hittills i år har 21 bolag gått i konkurs.

Ovanpå detta har den största konkurs som har drabbat svensk arbetsmarknad på mycket länge inträffat, nämligen Northvolts konkurs i Skellefteå. Det handlar ju även om andra ställen i landet, men i Skellefteå berör detta 4 000 anställda. I går kom en nyhet om att ännu en stor industriarbetsgivare i norr varslar 40 anställda.

Utsikterna för den svenska ekonomin och för antalet arbetstillfällen i Sverige och således för den svenska arbetsmarknaden är alltså inte så goda för tillfället. Därför tycker jag att det är förunderligt, herr talman, att Elisabeth Svantesson står här i talarstolen och verkar så nöjd.

Jag för min del skulle tycka att mer av samma inte fungerar, och det borde också vara finansministerns slutsats. Att fortsätta bränna miljarder på att sänka skatten för samhällets rikaste samtidigt som man gör de fattigaste fattigare är inte ett bra svar på vad Svantesson ska göra åt den konkursvåg som sveper över landet. Det finns i alla fall inte ett enda tecken i ekonomin som tyder på att hennes politik fungerar. Som jag sa: Vi har rekord i arbetslöshet, vi har rekord i skulder hos Kronofogden och vi har rekord i konkurser. Jag skulle inte vara så nöjd när jag utvärderade min egen insats om detta var resultatet av den.