Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för en bra och viktig diskussion.

Det är många med knappa marginaler som kämpar just nu runt om i landet. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg vad vi gör för att stärka hushållen. Vi sänker till exempel skatten.

Förra året frös vi brytpunkten och såg till att alla fick sänkt skatt. Vi fortsatte med det igen i år. Vi sänker skatten på sparande och på pension. Vi sänker skatten på drivmedel, och vi förändrar drivmedelspriset. Vi trycker ned inflationen med hjälp av en reduktionsplikt.

Den andra delen är också väldigt viktig, som Mikael Damberg var inne på. Det handlar om konkurrensen på marknaden och om matpriserna. Det är helt uppenbart så att konkurrensen är för dålig. Konkurrensverket skrev en rapport förra året. Det var brutalt tydligt: Konkurrensen i den här sektorn är för liten. Det finns stor anledning att jobba med det.

Häromveckan tog statsrådet Busch emot ytterligare en utredning som handlade just om konkurrensen i flera delar i Sverige och vilka verktyg som Konkurrensverket kanske ytterligare behöver ha för att se till att konkurrensen förbättras.

En annan sak som jag vill nämna är det svenska jordbruket. Vi har nu i flera budgetar även sänkt priset för dieseln för lantbrukarna. Det gör såklart skillnad när det gäller att plöja åkern. Det är lägre kostnader för bönderna. Får vi dessutom bättre konkurrens kan det hålla ned pristrycket uppåt.

Fru talman! På torsdag träffar statsrådet Peter Kullgren och jag olika delar av livsmedelskedjan, både matjättarna och andra delar, för ett samtal. Vi ska både höra och ställa frågan om varför det som händer nu händer. Ser de orsakerna till de höjda priserna? Frågan är om det finns mer vi tillsammans kan göra i politiken för att se till att det blir bättre förutsättningar och lägre priser på mat.

Fru talman! Jag brukar ta ansvar för det jag själv har ansvar för. Jag ska inte skylla något på någon här. Men om jag inte har läst helt fel när jag har läst Socialdemokraternas budget är det inte så som många av ledamöterna som nu har varit uppe i debatten har sagt. Ni har sagt att ni inte har en besparing när det gäller högkostnadsskyddet. Det får någon gärna svara på om den vill. Man kan ju ropa högt, men då kanske man ska ha en annan politik själv. Jag tycker bara om när man står för det man gör. Men jag kan ha fel. Någon av er får gärna rätta mig om jag har fel.

Det finns någonting som verkligen skaver i mig. Jag är van vid att det inte alltid är sanningen som kommer fram i den här kammaren. Det skaver i mig att den som bor i Stockholms kommun två år i rad har fått höjd skatt i kommunen och dessutom under ett år fått höjd regional skatt. I den värsta kostnadskrisen – när socialdemokrater står här på gränsen och nästan skriker, men inte riktigt – höjer man alltså skatten i Stockholm för vanliga människor som kämpar. Det gör skillnad i plånboken, och det tycker jag är anmärkningsvärt. Det vore en sak om man fick mer för pengarna, men det får man inte heller. Man får ganska mycket mer lån och längre vårdköer. Jag tänker att vi ändå kan vara lite sansade i debatten.

Jag ser att vi representerar olika partier och att vi gör olika prioriteringar. Men målbilden att inga barn ska gå hungriga i Stockholm, i Örebro eller någon annanstans i Sverige har vi gemensam. Vi har lite olika verktyg och lite olika medel.

Det finns mer att göra när det gäller både hushållen och konkurrensen. Jag har ingenting alls emot att diskutera förslag om detta – tvärtom. Jag tänker mycket på hur vi kan förbättra just konkurrensen bland matjättarna, och jag får säkert anledning att återkomma till det.