Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret på interpellationerna, men jag tycker ändå att mina kollegors vittnesmål om det vi kan se ute i det svenska samhället i dag är det som griper tag mest i denna debatt. Ensamstående mammor dricker te för att inte känna hunger och letar rabatter febrilt. De äter annan mat än barnen eller äter inte alls under hela dagen. De försöker låta bli att be morföräldrar eller föräldrar om extra stöd för att klara månaden. De letar efter olika typer av erbjudanden för att kunna ge någon gåva vid jul eller på en födelsedag.

Det är detta som griper tag under den debatt vi har nu – inte Edward Riedl, som tar upp vems fel han anser att det är. Vad är det? Vad är det för snack? Vi står här och pratar om åtgärder som krävs här och nu för att föräldrar ska kunna klara av att ge sina barn mat på bordet – i Sverige år 2025. Det är detta debatten handlar om. Den handlar inte om att någonting som hände för fem eller sex år sedan på marginalen skulle kunna förklara utvecklingen.

Det vi vill ha är åtgärder här och nu för att hjälpa föräldrar att klara sin vardag så att de slipper förnedra sig och springa till barnens mor- och farföräldrar en gång i kvarten. Det är detta det handlar om. Det handlar också om att barn inte ska behöva vara hungriga eller under sin uppväxt alltid vara oroliga för att mamma inte har råd.

Vi har kommit med en rad förslag. Vi vill höja barnbidraget och ha en matpriskommission som kan titta på vad man kan göra ytterligare. Vi har även tittat på hur man skulle kunna få till bättre konkurrens, också på mindre orter, där det i dag snarast är oligopol.

Vi har absolut inte drivit på för de försämringar regeringen gör och som slår så fördelningspolitiskt hårt och grymt. Man försämrar högkostnadsskyddet för mediciner, bara för att lägga lite extra sten på börda för dem som har det sämst ekonomiskt. Denna typ av förslag motsätter vi oss i rådande läge och vill i stället förbättra fördelningspolitiken så att familjer som har de lägsta inkomsterna får hjälp.

Regeringen skär ned på bostadstillägget till de familjer som har det tuffast, man försämrar som sagt högkostnadsskyddet för mediciner, man tar inte tag i matpriserna och man säger nej till att höja barnbidraget. Det är denna politik Sverige får.

Jag vill gärna höra självrannsakan från finansministern i ett läge när vi snart sagt varje dag hör familjer i nyheterna vittna om hur tufft det är att ens se till att barnen får äta sig mätta.

(Applåder)