Fru talman! Det är en viktig debatt vi har just nu. Det handlar om vardagen och verkligheten för väldigt många olika familjer runt om i Sverige som ser att det är svårt att få ekonomin att gå ihop.

När jag hörde interpellationssvaret tänkte jag först att det måste vara något fel. Finansministern sa att det är positivt att vi har fått ned inflationen men att detta inte betyder att matpriserna sjunker – de är fortsatt höga. Glömde hon bara bort att säga att matpriserna stiger igen?

Sedan, fru talman, hörde jag Edward Riedl säga att priserna fortsatt är höga. De stiger alltså. Kan vi vara överens om att matpriserna stiger igen efter att redan tidigare ha varit höga?

Detta blir gärna en fördelningspolitisk diskussion. Vi kan ha den debatten.

Vi har föreslagit en rättvis skattesänkning, som når fler grupper än den som regeringen har föreslagit. Vi har föreslagit att Sverige ska höja barnbidraget och studiemedlet med 200 kronor i månaden och göra någonting som alla andra nordiska länder har gjort i denna kostnadskris, nämligen att stötta barnfamiljerna genom krisen. Vi har föreslagit att de fattigaste pensionärerna ska få 200 kronor mer i bostadstillägg eftersom de har väldigt små marginaler.

Vi har också sagt nej till regeringens försämring för de ensamstående föräldrar som det talas väldigt mycket om i denna kammare. Det kan bli så mycket som 770 kronor mindre i månaden för dessa ensamstående föräldrar, ofta mammor, som ska försöka sätta bra mat på bordet åt sina barn.

Jag har gärna en fördelningspolitisk diskussion med regeringen om hur man kan tajma in en försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel samtidigt som man har råd att sänka skatten med över 3 000 kronor i månaden för människor med höga inkomster. Det säger ju någonting om prioriteringarna i det här ekonomiska läget.

Denna interpellation handlar dock egentligen om någonting som vi borde kunna vara överens om: att göra mer för att pressa matpriserna i vårt land.

Jag berättade i mitt förra inlägg att vi har lagt fram ett helt paket med åtgärder på olika områden för att öka konkurrensen, göra det lättare att starta butiker, ha bättre prisuppgifter i butiker och se till att det finns varningstrianglar när det blir krympflation på varorna. Skälet till det sistnämnda är att man inte ska köpa ett paket kaffe som är 450 gram i stället för, som tidigare, 500 gram och känna sig lurad på grund av att man inte vet hur mycket kaffe man egentligen betalar för. Vi vill se mer konkurrens i grossistledet för att göra det möjligt för små butiker att handla från fler grossister.

För två år sedan föreslog Socialdemokraterna en matpriskommission. Tänk om vi under två års tid hade haft en matpriskommission som hade jobbat med att syna hur matjättarna använder sin makt och prissättning och hur man kan komma med nya initiativ för att öka konkurrensen på denna marknad!

Tyvärr har regeringen bara tagit ett initiativ. Man kallar, än en gång, till ett möte med matjättarna. Det är väl bra att man sitter ned med matjättarna; det är inget fel med det. Men man har ju också den politiska makten att lägga fram förslag, vidta åtgärder och driva frågor för att öka konkurrensen och pressa priserna.

Jag vill säga detta till regeringen: Ta något av våra förslag! Vi hjälper gärna till. Hitta på andra förslag som ökar konkurrensen på matmarknaden! Vi är öppna för konstruktivt samarbete för att öka konkurrensen.

Regeringens egen myndighet har faktiskt sagt att en del av prisökningarna drivs av för dålig konkurrens. Då borde vi kunna enas i Sveriges riksdag om att vi ska göra mer för att rätta till detta. Tyvärr har det mest blivit fikamöten. Det har inte kommit några nya förslag.

(Applåder)