Fru talman! Inflationen må har sjunkit, även om den är på väg upp igen, och statsråden i den här kammaren har många gånger använt formuleringar som att Sverige går mot ljusare tider eller att vi ser många förbättringar kommande år. Det är möjligt att känslan har varit så i Rosenbad, men det är långt ifrån känslan kring de svenska köksborden hos barnfamiljerna och särskilt inte hos ensamstående.

Jag har haft ett flertal debatter på detta tema med statsrådet Anna Tenje, och det finns en sak som oroar mig. Det är inte ovanligt att vi som partier här i kammaren har olika idéer om mål och medel, men i det här fallet är vi inte ens överens om verkligheten när det kommer till barnfamiljernas ekonomi.

När jag frågade statsrådet Anna Tenje om barnfamiljerna hade det tufft, ja eller nej, fick jag inget svar. Det uteblev och ersattes av statistik och historiebeskrivning. I dag hoppas jag på ett positivare svar från finansministern.

Dagens debatt är väldigt viktig. Inflationen har ju backat en del, men det har verkligen inte matpriserna och hyrorna. Hela 25 procent har matpriserna ökat på tre år, och det är billiga dagligvaror som har ökat mest i pris. Detta är kännbart för många men särskilt för landets barnfamiljer.

Konsumentverket säger att genomsnittsfamiljen lägger 11 600 kronor på livsmedel varje månad. Regeringsunderlagets politiker kan prata hur mycket de vill om att man ska leta reapriser, vara otrogen mot sin matbutik, jobba, flytta, bli befordrad och alla andra så kallade tips som jag har hört i den här kammaren, men låt mig vara tydlig: Det gör man redan.

Självfallet är det grundläggande att vi motarbetar arbetslösheten, som är hög, men säg inte i den här debatten att det är arbetslinjen som gäller. Det är ett hån att säga till en hårt arbetande undersköterska som har två tre barn att hon ska bli befordrad och jobba mer.

Regeringen måste se verkligheten, och det är att barnfamiljerna fortfarande går på knäna på grund av kostnadskrisen. Juice, mejeriprodukter, grönsaker, blöjor och kaffe är några produkter som har ökat särskilt mycket i pris. Det är precis den typ av varor som barnfamiljerna behöver.

Fru talman! I en artikel i Aftonbladet den 20 januari kunde man läsa om en 39-årig trebarnsmamma som tvingas hoppa över måltider för att få ekonomin att gå ihop. Hon har inte själv råd med vinterkängor till sina barn. Denna mamma har ett jobb men är ensamstående, så ekonomin är minst sagt skral. Och hon skäms. Om det ska beställas pizza säger hon till andra vuxna att de inte är så hungriga i hennes familj och att alla fyra kan dela på en pizza.

En annan mamma som det har skrivits om heter Sandra. Hon är undersköterska. Hon tar extrapass med ob-tillägg, men ändå går det inte ihop. Ibland tvingas hon dricka te i stället för att äta middag för att hennes barn ska kunna äta middag.

Samtidigt har vi en regering som satsar på skattesänkningar för dem som tjänar mest. Det här är Sverige 2025. Makalösa Föräldrar släppte nyligen en rapport som visar att deras medlemmar – ensamstående föräldrar – i regel saknar 3 029 kronor varje månad.

Makalösa Föräldrar ber om politiska förändringar för en dräglig vardag. Man pekar på att regeringen, senast i budgeten genom sänkt tillägg i bostadsbidraget, gav mindre i plånboken för ensamstående föräldrar. Det blir mindre pengar medan utgifterna ökar, och regeringen vill heller inte höja barnbidraget trots att vi har föreslagit det i olika tappningar flera gånger.

Ekvationen går inte ihop, och det är de ensamstående som blir lidande. Det skapar stress och press och riskerar att leda till fler sjukskrivningar, vilket verkligen inte är önskvärt. Vad vill statsrådet säga till Caroline, Sandra och alla andra? Det skapar stress och press och riskerar att leda till fler sjukskrivningar, vilket verkligen inte är önskvärt.

Vad vill statsrådet säga till Caroline, Sandra och alla andra föräldrar som kämpar med att mätta sina familjer?