Fru talman! Jag och Patrik Björck kom in i riksdagen samtidigt. Nu verkar Patrik Björck tycka att jag har blivit lite för menlös och svag i mina formuleringar. Så får naturligtvis inte vara fallet. Det här är ju viktigt.

Patrik Björck menar att vi har skapat den här situationen. Men vad vi har skapat är en situation som gör det säkrare och tryggare för svenska tulltjänstemän att utföra ett väldigt tufft jobb. De får nu ha vapen i betydligt större utsträckning. Vi har sett till att de får resurser i form av en helt ny lagstiftning som ger dem bättre befogenheter. Vi har skickat in väldigt mycket mer pengar till myndigheten så att den kan växa och göra det man är satt att göra.

Jag vet att Patrik Björck och jag delar bilden av Tullverkets betydelse. Men poängen här är att vi inte har ministerstyre i Sverige – jag vet inte om det finns någon här som skulle önska det – utan i detta fall är det myndigheten som får ha en dialog.

När riksdagen fattade beslut om denna lagstiftning, och även när man införde möjligheten för tulltjänstemän att vara beväpnade, var det känt att det ser olika ut i de olika länderna.

Hur löser man då detta? Jo, från Tullverkets sida för man nu en dialog med de andra myndigheterna runt om i våra grannländer för att komma fram till en bra lösning. Det är ofta så vi löser problem i Sverige. Ibland är det bra att en finansminister lägger sig i, och ibland kan kanske myndighetscheferna sköta detta bättre.

Min poäng, fru talman, är att vi har gett tullen både resurser och verktyg att göra det mycket viktiga jobb de gör längst ut för att bekämpa brottslighet. Det är ett farligare jobb i dag än det var för 10, 15 eller 20 år sedan, och därför får de just dessa verktyg, inklusive beväpning.

Självklart ska också detta lösas mellan våra länder. Jag är helt övertygad om att så kommer att ske, för det är så det brukar fungera i Norden: Vi löser saker tillsammans, och vi förstår varandra.