Fru talman! Det är väldigt tydligt att vi är överens, och det tror jag att de flesta i samhället är. Trots det fortgår det här.

Jag vill återkomma till statens roll för dem som drabbas av diskrimineringen. Den tycker jag bör vara betydligt större än vad vi ser i dag. Som sagt drabbas de äldre hårdare än andra när det gäller a-kassan och de försäkringar vi har. Där tas det ingen hänsyn till vilken ålder människor har och vilken situation de är i, utan man går hårdare åt människor oavsett hur lätt eller svårt de har det på arbetsmarknaden och oavsett orsak. Det är inte ett samhälle som jag tycker tar ansvar för den problematik som vi alla ser. Där skulle jag vilja se något mer.

I det övriga tror jag att vi är helt överens. Vi ser svårigheterna i att komma åt den grundläggande problematiken. Men det är också därför det är så viktigt att se till att allt det som finns runt omkring och som vi faktiskt kan hantera underlättar för de människor som utsätts för det vi alla tycker att man inte ska behöva utsättas för på svensk arbetsmarknad, nämligen åldersdiskriminering.

I övrigt får vi väl återkomma framöver och se vad vi kan göra tillsammans i hela samhället. Men jag ser alltså en väldigt tydlig åtgärd som vi skulle kunna vidta här i kammaren och som skulle få effekt för människor ganska omgående, nämligen att se över de stödsystem som finns för människor som utsätts.

Fru talman! Jag tackar för den här debatten så länge.