Fru talman!
Tack till statsrådet och till mina meddebattörer i en otroligt viktig fråga!
När jag ställde interpellationen var det mot bakgrund av att det här har varit en fråga under ett antal år. Det var ju så att 2023 och 2024 stängdes farleden upp till Kalix. Det var utgångspunkten: I fyra veckor stod det still. Det innebar att industrin i Kalix och övrig industri längst upp i Bottenviken fick antingen pausa eller använda andra transportmedel, och vi vet att järnvägen är överbokad.
Mot bakgrund av detta har jag både skrivit motioner och lämnat in en skriftlig fråga till Andreas Carlson, och han säger att det är oerhört viktiga frågor.
I sitt svar säger Andreas Carlson nu att Sjöfartsverket ska säkerställa att inga svenska hamnar tvingas hålla stängt. Sjöfartsverket har för ett år sedan redovisat till Andreas Carlson vad man tycker krävs, och där handlar det också om höjda farledsavgifter. Det innebär i förlängningen ett dyrare gods, och det är inte de utländska transportföretagen som kommer att drabbas av dessa ökade kostnader utan den svenska industrin.
Min fråga till Andreas Carlson är därför: Vad är regeringens prioritering? Är prioriteringen att industrin ska stå för den här kostnaden, eller har regeringen och samhället ett ansvar för att säkerställa att isbrytningen fungerar?
Det är klart att industrin är något förvånad. I stället för två nya isbrytare blev det en ny isbrytare, som nu blev en isbrytare mindre. Det är ju en ganska stor skillnad. Till råga på allt lyfter man också in Sjöfartsverkets sjöräddning i den här besparingskarusellen, och det får ju effekter på så många andra. Även här är det ganska oklart; jag har inte någonstans sett regeringen uttala sig om vad man vill med verksamheten. Det kan finnas flera vägar att gå. Det finns till exempel en utredning från så långt tillbaka som 2012 som föreslår att sjöräddningsverksamheten borde ligga på Kustbevakningen.
Det vore ganska intressant för Sjöfartsverket och berörda att veta vad regeringen vill med Sjöfartsverkets verksamhet, för det är klart att industrin både vill ha tillgång till sin exportmarknad och vill att nödvändigt gods ska kunna transporteras till de norrländska hamnarna. Man behöver kunna transportera kalk och insatsvaror upp till Luleå men även till den finska sidan, man behöver kunna transportera bränsle till värmeverken och så vidare.
Regeringen måste väl ändå ha en idé om vad man vill och inte lägga över åtgärder och hela besparingsansvaret på Sjöfartsverket. I så fall blir det ju, som Sjöfartsverket vill, höjda farledsavgifter och neddragningar på sjöräddningen.