Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Detta är en fråga som är av avgörande betydelse inte bara för oss kring Mälaren utan faktiskt för hela Sverige. Men jag har ställt interpellationen till statsrådet om problemen med lotsverksamheten i Mälaren och de konsekvenser de får för näringsliv, arbetstillfällen och i förlängningen kommuninvånarnas vardag.

Vi har under de senaste åren sett en utveckling där bristen på tillgängliga lotsar har lett till stora utmaningar för fartyg som ska in i Mälarhamnar, till exempel Västerås och Köping. Det innebär att transporter som är helt avgörande för industrin inte kommer fram i tid.

Detta drabbar många, och jag vill ge statsrådet ett exempel. I anslutning till Köpings djuphamn finns en Yaraägd fabrik som producerar salpetersyra och ammoniumnitrat med ammoniak som råvara. Yara investerade 1,7 miljarder under 2019 i ökad produktionskapacitet. Fabriken fick redan under 2024 dra ned på sin verksamhet, då Yara inte får in råvaror eller kan få ut produkter via hamnen på grund av brist på lotsar. Under 2024 hände detta tolv gånger. Situationen har successivt blivit värre. De återkommande problemen riskerar att fortsätta, i tillägg till den störning som ombyggnationen i slussen i Södertälje medför, som statsrådet refererade till i sitt svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Möjligheten att lagra ammoniak och ammoniumnitrat är av säkerhetsskäl begränsad. Det gör tidsaspekten för försörjning av ammoniak kritisk. När båtlogistiken inte fungerar regelbundet tvingas Yara att reducera produktionen och ibland till och med stoppa arbetet i fabriken, vilket har en starkt negativ påverkan på såväl ekonomi som energiförsörjning och miljö. Ett fullständigt stopp i fabriken kan leda till riktigt allvarliga processreduceringar. Dessutom är man en stor leverantör av spillvärme till Köpings kommun.

Tar detta stopp där, eller finns det mer? Ja, det finns mer. Samtidigt har Sjöfartsverket nyligen beslutat att höja lotsavgifterna, vilket ytterligare försämrar sjöfartens konkurrenskraft, särskilt i Mälaren.

Resultatet är att fler företag börjar överväga att flytta transporter från sjöfart till väg och järnväg. Det är ju helt fel väg att gå, tänker jag. Vi vet att järnvägen i dag är hårt belastad, med över 200 incidenter rapporterade dagligen, och vägnätet är redan överutnyttjat. Att styra gods från sjöfarten leder bara till ökade utsläpp, fler trafikproblem och sämre punktlighet.

Tar det stopp där då? Nej – jag har inte berättat att det också är viktigt att vi har sjöfarten igång för beredskapens skull. Sjöfarten ska fungera i normala tider såväl som i kris och krig. Vi behöver ett helhetsgrepp. Det här handlar om mer än transporter – det handlar om hela regionens livskraft och beredskap.

Hur ser statsrådet på någon form av helhetslösning i den här frågan?