Herr talman! Jag tackar alla som har deltagit i den här mycket viktiga debatten i dag. Orden och besluten blir stora i den här kammaren ibland, men jag är väldigt glad att vi också ägnar mycket tid åt att diskutera det som är vardagsnära för många människor i Sverige. Jag tackar också statsrådet för svaren, även om jag faktiskt inte fick ett enda svar på någon av mina frågor. Vi kanske får anledning att återkomma i den här debatten.

Statsrådet nämnde en kommun där det är ungefär en mil att åka för invånarna till närmaste kontor. Men bor man i Dalsland blir det en dagsutflykt. Om man skulle missa bussen får man vänta till nästa dag. Så ser det ut i vårt land. Jag tycker att det är viktigt att påpeka det. Det låter som att det finns en omedvetenhet om hur landet ser ut. Men nog om det!

Jag tror såklart inte att det räcker att staten öppnar servicekontor på landsbygden för att hela staten ska leva och fungera. Jag tror att det kommer att krävas många fler aktiva insatser, vilket vi kan få möjlighet att debattera vid andra tillfällen. Men vägen framåt kan definitivt inte vara det som sker nu, att man minskar den statliga närvaron i form av servicecenter, som människor aktivt kan gå och besöka för att få hjälp.

Som många har sagt i den här kammaren är det precis som att regeringen har letat i varenda byhåla efter pengar för att kunna sänka skatten för dem som tjänar allra mest i det här landet. Jag tycker att det här är futtigt och orättvist. Jag tycker faktiskt att det är obegripligt. Avslutningsvis vill jag därför vädja till statsrådet att tänka om, för det här kommer inte att bli bra.

(Applåder)