Herr talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde en omfattande utbyggnad av servicekontoren för att förenkla kontakten med statens myndigheter, öka tillgängligheten och stärka den statliga närvaron. Det var en satsning som har underlättat för människor i hela landet.

Det beslut som den borgerliga regeringen fattat och nu genomför står i bjärt kontrast till det som tidigare gjordes och som var hela syftet med Statens servicecenter. Det som nu sker är att tillgängligheten minskar och att de personliga mötena blir färre. Det ökar den geografiska ojämlikheten, för nedläggning av kontor innebär att man i stora delar av landet får sämre tillgång till offentlig service. Man måste resa längre, och det kan bli dyrt och tidskrävande. Det skapar också en ojämlikhet där stadsbor har enkel tillgång till statliga myndigheter, medan andra delar av landet får det svårare.

Dessutom är risken att vissa grupper, som äldre och funktionshindrade, exkluderas från servicen. Det försämrar stödet till äldre och digitalt ovana. Behovet av fysiska möten är stort bland människor som har det svårt med digital teknik. Digitala alternativ kan nämligen inte ersätta den trygghet och den hjälp som ett personligt möte ger.

Det skapar risk för att många människor inte får den service de faktiskt har rätt till samt risk för förlorad kvalitet i service och rättssäkerhet. Vissa ärenden kräver helt enkelt personlig kontakt för att kunna hanteras korrekt och rättssäkert. Det finns en uppenbar risk att misstagen blir fler om personer hänvisas till digitala tjänster utan stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Handläggning via telefon eller chatt kan göra det svårare att förstå och lösa komplexa frågor. Människor kan undvika att söka hjälp om det känns krångligt, vilket i sin tur kan leda till uteblivna bidrag eller uteblivna rättigheter.

Färre kontor innebär längre väntetider och sämre service, vilket i sin tur innebär att risken för längre köer och sämre tillgänglighet ökar på de kvarvarande kontoren. Personalens arbetsbelastning ökar, vilket kan påverka servicen negativt. Medborgare kan tvingas vänta längre på att få hjälp.

Detta försvagar den statliga närvaron på framför allt mindre orter. Det kan i sin tur, som många av oss har påpekat i dagens interpellationsdebatt, tolkas som att staten drar sig undan från stora delar av landet, vilket minskar förtroendet för samhället och staten. Det förstärker känslan av att vissa delar av vårt land glöms bort, att vissa delar av vårt land är mindre värda och att man inte bryr sig lika mycket om vissa delar av vårt land.

Regeringen säger en sak men gör någonting helt annat. Det har vi lärt oss. Det har vi hört borgerliga företrädare för regeringen säga förut. Man visar det än en gång i handling och i de beslut man fattar.

Statsrådet sa i sitt interpellationssvar att regeringen alltjämt anser att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter och att de ska fortsätta finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal och statlig service. Det går ju inte ihop med det beslut man nu fattar.

Sverigedemokraterna och deras regering, som här och nu företräds av statsrådet Slottner, säger: Vi ser er inte. Vi hör er inte. Vi bryr oss inte.

(Applåder)