STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Bor du i en stad är service något du oftast kan ta för givet. Allt du behöver finns inom räckhåll: specialiserad sjukvård, skolor och förskolor med olika profiler och ett myller av kultur, aktiviteter, butiker och restauranger. Men ju längre man rör sig från de större städerna, desto glesare blir det nät av service som gör vår vardag trygg.
En liten stad har fortfarande en vårdcentral, men kanske ingen akutmottagning. Skolan finns kvar, men inte alternativen. Butikerna blir färre, liksom utbudet av kultur, fritidsaktiviteter och utbildningsmöjligheter.
Åker vi ytterligare en bit bort är vägarna gropigare, matbutiken stängd, bensinmacken igenväxt och lampan släckt i studieförbundets lokaler. Den som behöver träffa en läkare får åka långt. Den som behöver ordna ett pass eller få hjälp av Försäkringskassan måste ta sig till en större stad. Den som inte har internet eller klarar att hantera bank-id hamnar i en återvändsgränd. Den som ringt efter polisen kan inte vara säker på att de kommer.
Det här är resultatet av en politik som i decennier har centraliserat servicen till storstädernas innerkärnor. Det är en utveckling där staden blivit normen för hur vi förväntas vilja leva våra liv. Där finns framtiden, valfriheten, utbildningarna och karriärmöjligheterna.
En gång i tiden, för länge sedan, fanns en annan idé om hur Sverige skulle fungera. Under folkhemmets uppbyggnad var tanken att staten skulle finnas närvarande överallt. Skolor byggdes, idrottsplatser anlades och vårdcentraler öppnades även i mindre samhällen. Staten var aktiv i hela landet, inte bara där det var mest lönsamt. I dag möter den som bor utanför stadens gränser helt andra signaler. Skolorna läggs ned. Kommunerna tvingas prioritera bort allt utom det mest grundläggande. Bussarna går alltmer sällan. Myndigheterna flyttar. Till slut är budskapet tydligt: Här satsas det inte längre.
När nu en fjärdedel av de relativt nyöppnade servicekontoren dessutom försvinner blir det svårare – för vissa helt omöjligt – att få hjälp med nödvändiga myndighetsärenden.
Fru talman! Jag har intresserat mig för de här frågorna under ganska lång tid. Jag har nämligen sett vad det leder till ute i våra landsbygder när staten försvinner. Det leder till en känsla av exkludering. Den känslan leder till misstroende. Det leder till att man om man bor på Sveriges landsbygd faktiskt rättmätigt kan ställa sig frågan: Vad får jag egentligen för skattepengarna?
Den socialdemokratiska regeringen visade dock en vilja till rejäl ambitionshöjning genom att öka den statliga närvaron i hela landet. Under fem års tid öppnade 148 servicekontor. Före valet 2022 lovade den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna att hela landet skulle leva. Nu ser vi vad det löftet var värt. En fjärdedel av alla kontor försvinner när budgeten bantas med 150 miljoner kronor.
Två av dessa kontor ligger hemma i min valkrets, i Lysekil och i Åmål. För Åmåls del innebär detta att hela Dalsland, ett helt landskap, nu står utan statlig service. Jag vill därför fråga statsrådet vart de människor som sammanlagt besökte Statens servicekontor i Åmål 3 754 gånger förra året nu ska vända sig.
(Applåder)